Tillbaks

Bruckners sexa samt Wagner och Tarrodi med MSO | Malmö Live




När


Datum: 2019-01-31
Tid: 19:00 - 21:00
Spara i kalender
Lägg till i kalender

Var


Gå till platssida
Malmö Live

Köp biljett


Köp biljett

Om evenemanget


Kategori: Malmö, Skåne, Västra hamnen

Wagners opera Den flygande holländaren bygger på legenden om sjökaptenen som levde med förbannelsen att oavbrutet segla jorden runt och bara få gå iland vart sjunde år för att söka kärleken.

Möt Tarrodis förunderliga värld i Ascent – Concerto for Orchestra. Idévärlden kretsar kring vatten, korallrev, valsång och kontrasten mellan natur och stad. Bruckner hörde aldrig hela sin Symfoni nr 6, trots att den låg klar 15 år före hans död. Hela verket klingade för första gången 1899 under Mahlers ledning.

Legenden om sjökaptenen
Richard Wagners första kompositioner tillkom i början av 1830-talet. Ingen kunde då ana att han skulle bli en av musikhistoriens största operatonsättare. Men det skulle dröja ännu några år innan första operan kom. Orkesterkomponerandet inleddes med ett par konsertouvertyrer och en Symfoni i C-dur. Wagner påbörjade även en andra symfoni men den förblev ofullbordad. Det som i stället kom att representera Wagners orkesterkomponerande var operaouvertyrerna. Han komponerade sammantaget 15 operor men det faktum att de flesta av dem varade mellan tre och fyra timmar och att Niebelungens ring var hela 15 timmar lång gjorde Wagners operakomponerande exceptionellt.

Ouvertyren till Den flygande holländaren komponerades 1841. I operan berättas legenden om sjökaptenen som var drabbad av förbannelsen att oavbrutet segla jorden runt och endast fick gå i land vart sjunde år för att söka den osjälviska kärleken. Historien är hämtad från Heinrich Heines Aus den Memoiren des Herren von Schnabelewopski. Heine hade ett ironiskt perspektiv på texten medan Wagner anlade ett perspektiv på kärlek och frigörelse.

Konsert för orkester
Idévärlden i Andrea Tarrodis Ascent, konsert för orkester, kretsar kring vatten och kontrasten mellan naturen och stadsmiljön och hur dessa två kan existera i olika tankeramar. Formen kan liknas vid en klättring från lägsta till högsta register i orkestern. Ascent, som består av sju formdelar, tar sitt avstamp i havsdjupet och vandrar i del för del förbi korallrev, valsång, upp till havsytan, inåt land och vidare in i stadslarmet där stillhet för ett ögonblick råder på en kyrkogård innan storstadens larm och tumult är tillbaka. I sjunde och sista satsen stiger musiken uppåt, upp genom trädens kronor, högre och högre upp för att så småningom försvinna bort i yttre rymden.

Tarrodi har studerat komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tog sin examen 2009. Redan året efter vann hon Uppsala Tonsättartävling, något som ledde till att hennes musik togs upp av flera orkestrar både i Sverige och internationellt. De följande åren erhöll Tarrodi flera priser och stipendier och 2011-2013 var hon hustonsättare i Sveriges Radio P2 och samarbetade med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören med flera. Under denna period var hon också ’Vårens tonsättare’ i Berwaldhallen.

Ständiga justeringar
Symfoni nr 6 låg klar 1881. Anton Bruckner fick aldrig höra hela sitt verk trots att han inte dog förrän 15 år senare. Sats 2-3 framfördes av Wiener Philharmoniker 1883 men inte förrän Gustav Mahler tog sig an verket 1899 fick det sitt kompletta uruppförande, dock med vissa justeringar gjorda i partituret. Det var en del bekymmer med Bruckners symfonier. De var alla långa och någon av dem är ofullbordad, och de var utsatta för smärre strykningar och justeringar varför det existerar olika versioner av vissa satser. Brucknerkännaren Georg Tintner uttryckte sig diplomatiskt om sjätte symfonin: ”Symfonin består av tre perfekta satser och en något problematisk.” Då Bruckner snarast räknas till de tonsättare som bevarar traditionen, även om hans formspråk sprängde alla gränser, så förhåller sig de fyra satserna till det traditionella formschemat A-B-A, men med sina utvikningar och långa mellandelar blir de en variant på sonatformen. Scherzosatsen, nummer tre, är nästan demonisk och hotfull och skiljer sig därför från alla andra scherzosatser i Bruckners övriga symfonier.


Gå till original