Tillbaks

Mahlers fyra & Dutilleux Correspondances med MSO | Malmö Live




När


Datum: 2019-03-21
Tid: 19:00 - 21:00
Spara i kalender
Lägg till i kalender

Var


Gå till platssida
Malmö Live

Köp biljett


Köp biljett

Om evenemanget


Kategori: Malmö, Skåne, Västra hamnen

Två verk står på programmet, båda med den strålande sopranen Camilla Tilling som solist.

Correspondances av Dutilleux, med texter av bland andra van Gogh, Rilke och Solzjenitsyn, är en sångcykel för finsmakaren, oerhört rik på klanger och en stor utmaning för solisten. Verket uruppfördes av Dawn Upshaw och Berliner Philharmoniker under ledning av Simon Rattle. Mahlers Symfoni nr 4 är en av milstolparna i den romantiska orkesterlitteraturen med exotiska inslag som det fiddlasinspirerade violinsolot i andra satsen och sopransolot i sista satsen.

Vincent van Goghs färger
Den franske tonsättaren Henri Dutilleux komponerade sin sångcykel Correspondances 2002-03 på beställning av Berliner Philharmoniker vilka uruppförde verket i september 2003 med Dawn Upshaw som sångsolist under ledning av Simon Rattle. Correspondances är skrivet till dikter och brevtexter av Rainer Maria Rilke, Prithwindra Mukherjee, Aleksandr Solzjenitsyn och Vincent van Gogh. Trots att dessa författare kommer från olika bakgrunder så har de det gemensamt att de alla står för en humanitär syn på världen. Varje dikt ackompanjeras av sin speciella instrumentkombination. ’Danse cosmique’ inleds med timpani och pizzicato i stråket innan hela orkestern så småningom omger sångsolisten. ’À Slava et Galina…’ domineras av en cellokvartett och ’De Vincent à Théo’ beledsagas av träblås och brass som symboliserar målaren van Goghs val av färger. Sångerna innehåller citat från verk av både Mussorgskij och Dutilleux själv.

Dutilleux gick en annorlunda väg som tonsättare än vad kollegorna Boulez, Ligeti, Cage, Lutosławski, Penderecki och Stockhausen gjorde. Medan många hängav sig åt tekniska och matematiska landvinningar inom musiken valde Dutilleux att gå sin egen väg med örat som bästa verktyg. Därför är det inte förvånande att instrumentation och klangfärg fick stå i fokus i hans fortsatta komponerande när andra världskrigets fasor långsamt började tona bort och konsertverksamheten åter började blomstra. År 1951 låg Symfoni nr 1 klar och den kom att bli hans genombrottsverk. Flera av hans verk som stråkkvartetten Ainsi (1977) och orkesterverken Métaboles (1964) och Shadows of Time (1997) räknas till de stora mästerverken i 1900-talets konstmusikaliska litteratur.

Slädbjällror och fågelsång
Gustav Mahlers Symfoni nr 4 tillhör hans första skaparperiod då han var mycket inspirerad av den folkliga diktsamlingen Des Knaben Wunderhorn. Ur den hämtade Mahler många dikter som han tonsatte, och en av hans sångsamlingar har till och med samma namn som diktcykeln. Fjärde symfonin har en mycket tydlig koppling till diktsamlingen genom att Mahler tonsatt en av dess dikter, ’Das himmlische Leben’, för sopran och orkester och placerat den som sista sats i fjärde symfonin. Sången var egentligen tänkt att ingå i den nyss nämnda sångsamlingen och därefter som sista sats i tredje symfonin. Eftersom fjärde symfonins sista sats redan var färdig, utgick Mahler från den när han komponerade de tre andra satserna, vilket resulterade i en ljus och något kortare symfoni än hans tre första. Han hade i sista satsen tanken om ett barns naiva vision av himlen, och den karaktären smittade av sig på hela verket.

Den inledande satsen är ljus och elegant och man hör både slädbjällror och fågelsång innan det förföriska och välkända temat presenteras i violinstämman. Andra satsen har ett mycket medryckande moment när konsertmästaren illustrerar en fiddlaspelare som framför sitt solo. Konsertmästaren använder en annan violin som är stämd i högre register och därför klingar lite ljusare, som en fiddla skulle ha gjort. Tonen blir genast folklig och intonationen härligt svajig innan konsertmästaren byter tillbaka till sin konsertviolin. Samma parti upprepas lite senare i samma sats. Tredje satsen är den längsta av de fyra. Den vackra melodin, en långspunnen kantilena, växer långsamt över tid och en bit in i satsen kommer den första kulminationen som efter hand går över i det kantabla. Men snart byggs en ny kulmination upp, som åter lägger sig till ro och så en sista explosion, och himlen öppnar sig och man både ser och hör ljuset innan sången tar över i sista satsen.


Gå till original