Tillbaks

Ödessymfonin med Malmö SymfoniOrkester | Malmö Live




När


Datum: 2019-03-07
Tid: 19:00 - 21:10
Spara i kalender
Lägg till i kalender

Var


Gå till platssida
Malmö Live

Köp biljett


Köp biljett

Om evenemanget


Kategori: Malmö,Skåne,Västra hamnen

Beethovens anhängare kan glädjas åt mästarens symfonier.

Beethoven skrev sina nio symfonier 1800–1824. Symfoni nr 2 och nr 4 har ett visst släktskap med varandra och är lugnare till karaktär och uttryck än Symfoni nr 5, ”Ödessymfonin”, som avslutar konserten. I andra symfonin som han komponerade i sitt älskade Heiligenstadt förekommer scherzot för första gången i symfoniska sammanhang. Beethoven arbetade på femte symfonin under flera år och var inte klar förrän 1808, men så blev den också omåttligt uppskattad.

Wienklassicismen
I grova drag kan man säga att wienklassicismen, den epok som följde på barocken och som föregick romantiken, hade sina glansdagar mellan 1750-1830. Dessförinnan härskade Bach och Händel, och efter wienklassicismen trädde Mendelssohn, Schumann, Verdi, Wagner, Chopin och Berlioz fram och banade väg för romantikens musikhistoriska erövringar. Men de som skapade och utvecklade wienklassicismen var Haydn, Mozart och Beethoven. Man kan generellt säga att Haydn skapade stilen, Mozart förfinade den och Beethoven bröt ner den. Beethoven hade svårt att anpassa sig till de begränsningar som form, harmonik och melodik innebar. Han var ingen traditionsbärare utan en revolutionär och förnyare. Det var han som bytte ut menuetten i symfonins tredje sats mot scherzot. Han byggde också ut codan till en självständig del och sonatformen blev sig aldrig lik igen sedan den underkastats Beethovens penna i de senare verken.

Symfoni nr 2, 4 och 5 tillkom 1802-1808. De är milstolpar i den wienklassiska repertoaren. Under dessa år stod Beethoven på höjden av sin skaparkraft och då tillkom även Leonoraouvertyr 1-3, Violinkonsert, Symfoni nr 3 och 6, piano- och kammarmusik, Romans nr 2 för violin och orkester, Pianokonsert nr 4, Trippelkonserten, Fidelio med flera verk.

Symfoni nr 2
Redan vid denna tid var Beethovens tilltagande dövhet besvärande för honom men vistelsen i Heligenstadt uppe på branterna ovanför Wien gav honom sinnesfrid, magnifik utsikt och skaparlust. Här tillkom andra symfonin som skissades 1801 och komponerades klart 1802. Året därpå presenterade han verket på Theater an der Wien vid en omfattande konsert som dessutom bjöd på Pianokonsert nr 3, ett nytt oratorium och Symfoni nr 1. Det var i Symfoni nr 2 som Beethoven introducerade scherzot som tredje sats i stället för menuetten. Sats 1, 2 och 4 är skrivna i sonatform medan sats 3 är en blandning av menuett- och scherzoform. Mottagandet av andra symfonin var blandat och en kritiker liknade verket vid ett monster!

Symfoni nr 4 (OBS. ENDAST PÅ TORSDAGENS KONSERT)
Även symfoni nummer 4 och 5 förhåller sig till traditionella former. Beethovens symfonier med jämna nummer är mer tillbakahållna än de med udda nummer. Det stämmer bra om man jämför nummer 4 och 5. En sonatform innehåller tre delar: exposition, genomföring och återtagning. I expositionen presenteras ett kraftfullt tema, ’huvudtema’, och ett mjukare tema, ’sidotema’. Genomföringsdelen är den stora utmaningen för tonsättaren. Här skall huvudtemat bearbetas, moduleras till andra tonarter och brytas ner till små motiv innan nästa del inträder. Återtagningen är en spegling av expositionen men kortare och med annorlunda tonarter. På slutet följer ofta en coda. I andra satsen har Beethoven gjort en variant på sonatformen genom att helt enkelt ta bort genomföringsdelen!

Symfoni nr 5 – Ödessymfonin
Verket är tillsammans med Symfoni nr 9 det mest kända av alla Beethovens verk. Det korta motivet da-da-da-daaa fungerar inte bara som huvudtema utan även som ackompanjemangsfigur i många av orkesterstämmorna. Andra satsen är en variationssats där inledningstemat får en ny rytmisk utformning varje gång det återkommer. Det sägs att Beethoven avundades Bellini för hans vackra melodier medan Beethoven själv fick kämpa för att skapa sina melodiska linjer och att det skulle vara anledningen till att andra satsen i femte symfonin blev just en variationssats.


Gå till original