De viktigaste reformerna i budgeten för 2026 – lång version

Budgetpropositionen för 2026, som överlämnades av regeringen den 18 september 2025, presenteras mot bakgrund av en komplex ekonomisk och geopolitisk verklighet. Efter att en återhämtning påbörjades i slutet av 2024 har den svenska ekonomin stannat av, vilket har gjort lågkonjunkturen mer utdragen. Denna inbromsning tillskrivs ett pågående handelskrig och geopolitiska spänningar som skapar stor osäkerhet för såväl hushåll som företag. Samtidigt kvarstår effekterna av den tidigare höga inflationen, som under 2022–2023 urholkade löntagarnas köpkraft, och det beräknas ta flera år innan reallönerna återställs till 2021 års nivåer.

Trots dessa utmaningar framhåller regeringen att Sverige har en stabil ekonomisk grund, med robusta statsfinanser och en låg statsskuld. Denna stabila position ger handlingsutrymme för att genomföra expansiva åtgärder. Den ekonomiska politiken har därför skiftat fokus från inflationsbekämpning till att stimulera inhemsk efterfrågan. Målsättningen är att stärka hushållens ekonomi och därmed bryta lågkonjunkturen, vilket utgör en central del av budgetens övergripande inriktning. I denna proposition lägger regeringen fram reformer för närmare 80 miljarder kronor, utöver satsningar på försvar och stöd till Ukraina. Reformerna är indelade i tre huvudsakliga prioriteringar: att ge hushållen mer pengar i plånboken, att stärka arbetslinjen och bryta utanförskapet, samt att investera i välfärd och trygghet.

En analys av de makroekonomiska nyckeltalen för åren 2024–2028 visar på en förväntad vändning i den svenska ekonomin. Efter att BNP-tillväxten under 2025 bedöms vara låg med 0,9 procent, förväntas den öka kraftigt till 3,1 procent 2026. Arbetslösheten beräknas samtidigt minska från 8,7 procent 2025 till 8,3 procent 2026. Denna prognos, tillsammans med den aggressiva ökningen av utgifter, illustrerar regeringens strategi att använda finanspolitiken som ett verktyg för att aktivt motverka recessionen. Detta handlar om att stimulera efterfrågan via riktade skattesänkningar och utgiftsökningar för att understödja den ekonomiska återhämtningen. Denna inriktning måste samtidigt ses i ljuset av den försämrade säkerhetssituationen, vilket kräver historiska ökningar av försvarsanslagen. Därmed bedriver regeringen en politik som kan liknas vid en tvåfrontsstrategi, där inhemsk ekonomisk stabilisering balanseras mot långsiktiga, strategiska mål för att möta yttre hot. Denna strategi resulterar i ett betydande budgetunderskott på cirka 167 miljarder kronor 2026, vilket skapar ett spänningsfält mellan kortsiktig konjunkturstabilisering och en mer traditionell långsiktig budgetdisciplin.

Övergripande ekonomiska nyckeltal för 2026–2028

Huvudreformer för att stärka hushåll, företag och samhällsservice

Stärkande av hushållens ekonomi och arbetslinjen

En av budgetens mest framträdande reformer är de omfattande skattesänkningarna, som syftar till att öka hushållens köpkraft och stimulera den inhemska efterfrågan. Regeringen avser att förstärka det ordinarie jobbskatteavdraget med 17,36 miljarder kronor, vilket främst riktas mot låg- och medelinkomsttagare som arbetar heltid. Samtidigt föreslås en förstärkning av det förhöjda grundavdraget för pensionärer över 66 år med 4,04 miljarder kronor. För en familj med en polis och en sjuksköterska beräknas dessa skattesänkningar, tillsammans med årliga indexeringar, innebära att familjen betalar 43 000 kronor mindre i skatt 2026. Den samlade effekten av skattesänkningarna på arbete och pension bedöms ge vissa grupper upp till 4 700 kronor mer per år.

En annan viktig skatteförändring är avskaffandet av den så kallade ”funkisskatten”, den högre skatten på sjuk- och aktivitetsersättning. Regeringen satsar 460 miljoner kronor på denna reform för att harmonisera beskattningen med den för löntagare. Denna åtgärd förväntas ge personer med denna ersättning i genomsnitt 1 800 kronor per år mer, med en maximal sänkning på 5 910 kronor. Denna förändring är mer än enbart en ekonomisk åtgärd; den signalerar en politisk vilja att öka rättvisan i skattesystemet genom att minska den historiska skillnaden i beskattning mellan olika inkomstslag. Genom att fokusera på att göra det ”mer lönsamt att arbeta” , och samtidigt ge likvärdiga skattevillkor för de som inte kan arbeta, manifesterar regeringen en central del av sin politik för en starkare arbetslinje.

Åtgärder för företagande och sysselsättning

För att främja företagande och bryta den strukturella arbetslösheten föreslås flera riktade åtgärder. Regeringen aviserar en tillfällig nedsättning av arbetsgivaravgifterna för unga mellan 19 och 23 år, med start den 1 april 2026 och gällande till den 30 september 2027. Denna reform syftar till att sänka anställningskostnaderna, vilket gynnar företag i en utdragen lågkonjunktur och kan underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden.

En annan förenkling riktas mot fåmansföretag. Regeringen föreslår enklare och bättre skatteregler för delägare i dessa företag, de så kallade 3:12-reglerna. Förslagen, som kan leda till sänkt skatt för över 60 000 företagare, har som mål att minska den administrativa bördan med mer än en tredjedel och stimulera tillväxt. Dessutom aviseras en stor bidragsreform med ett bidragstak och aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd. Denna reform syftar till att öka incitamenten att arbeta och därmed bryta utanförskapet. Satsningar på yrkeshögskolan och yrkesutbildningar kompletterar dessa åtgärder genom att säkerställa att arbetskraften har den kompetens som företagen efterfrågar.

Satsningar på välfärd, försvar och säkerhet

Budgeten för 2026 är präglad av historiska investeringar inom försvar och säkerhet. Anslagen till det militära försvaret föreslås öka med 26,6 miljarder kronor, vilket utgör den mest omfattande förstärkningen sedan kalla kriget. Utöver detta föreslås ett tillskott på 3 miljarder kronor till det civila försvaret, avsett för bland annat skyddsrum, sjukvårdsberedskap och livsmedelslager. Stödet till Ukraina är budgeterat separat och uppgår till 36,09 miljarder kronor för 2026. Denna omorientering speglar en realpolitisk medvetenhet där den geopolitiska situationen inte bara är en extern ekonomisk faktor, utan en primär drivkraft bakom de största budgetposterna. Försvarssatsningarna är en strategisk nödvändighet för att stärka Sveriges totalförsvar och avspeglar en fundamental prioritetsförskjutning inom den svenska finanspolitiken.

Inom rättsväsendet föreslås kraftiga tillskott till Polismyndigheten och Kriminalvården, samt ytterligare straffrättsliga reformer. Regeringen avser att återkomma med förslag om skärpta regler för utvisning på grund av brott, vilket kan leda till att antalet brottsutvisade sexfaldigas. Dessutom satsas det på åtgärder mot hedersförtryck, sexuellt våld och den kriminella ekonomin.

Välfärden får också betydande tillskott, med fokus på vård, omsorg och skola. För att korta vårdköerna och öka tillgängligheten avsätts 2,26 miljarder kronor 2026. Riktade satsningar görs även för kvinnors och flickors hälsa (1 miljard kronor) samt för psykisk hälsa och suicidprevention (1,56 miljarder kronor). Inom tandvårdsområdet förstärks högkostnadsskyddet för personer över 67 år och det särskilda tandvårdsbidraget höjs från 600 till 1 000 kronor per halvår från den 1 januari 2026. På skolområdet presenterar regeringen det största reformpaketet på trettio år, med satsningar på Kunskapsbidraget (1,8 miljarder kronor), kvalitetshöjande åtgärder i förskolan (500 miljoner kronor) och ett obligatoriskt mobilförbud i skolan för 7–16-åringar (95 miljoner kronor).

Klimat- och energipolitik

Regeringens klimatpolitik bygger på en övergång till fossilfri energi, med elektrifiering som hörnsten. Stora strategiska satsningar föreslås för etablering av ny kärnkraft, med en budget på 1,18 miljarder kronor för 2026, som ska öka till 3,3 miljarder kronor 2028. Denna satsning kompletteras med ökade anslag till ”Kraftlyftet” för att skynda på utbyggnaden av elinfrastruktur. För att minska kostnaderna för hushåll och företag sänks energiskatten på el till 2022 års nivå, vilket kostar 6,52 miljarder kronor under 2026.

Övriga klimatåtgärder inkluderar en förstärkning av Klimatklivet med 1,5 miljarder kronor. Förlängda klimatpremier för lätta lastbilar och enhetlig energibeskattning för metallurgiska processer föreslås också. Denna politik, med fokus på elektrifiering och kärnkraft, representerar en dubbel ambition: att möta de nationella klimatmålen samtidigt som Sveriges strategiska energisäkerhet stärks genom ökad inhemsk, fossilfri elproduktion. Denna omställning syftar till att minska beroendet av en osäker omvärld, vilket skapar en tydlig koppling mellan klimat- och säkerhetspolitik.

Reformer i denna proposition

En förändrad finanspolitisk struktur: Analys av budgetramverket

Budgeten för 2026 föreslår betydande förändringar av det finanspolitiska ramverket. Den mest anmärkningsvärda är övergången från ett överskottsmål (en tredjedels procent av BNP) till ett balansmål, vilket innebär att det finansiella sparandet i offentlig sektor ska vara i balans över en konjunkturcykel, med start 2027. Denna förändring, som har föreslagits av en parlamentarisk kommitté, är en anpassning till nya EU-direktiv och syftar till att modernisera ramverket utifrån aktuella förhållanden.

Ändringen representerar ett paradigmskifte i svensk finanspolitik. Det tidigare överskottsmålet var en grundläggande del av den finansiella disciplinen sedan 1990-talskrisen, utformad för att bygga en buffert mot demografiska utmaningar och framtida kriser. Det nya balansmålet och de medgivna undantagen för försvarsutgifter och stöd till Ukraina, som tillåts lånefinansieras fram till 2034, är en direkt konsekvens av de enorma ekonomiska krav som det försämrade säkerhetsläget ställer. Denna flexibilitet möjliggör för regeringen att möta akuta hot utan att omedelbart behöva genomföra kraftiga åtstramningar i välfärdsstaten. Denna anpassning av de finanspolitiska reglerna till en mer instabil omvärld utgör ett erkännande av att nya hot kräver en ny budgetlogik. Denna omorientering har dock mött kritik från oberoende institutioner som Finanspolitiska rådet, som menar att lånefinansiering av permanenta utgiftsökningar, som försvarsutgifterna är, riskerar att undergräva budgetdisciplinen på lång sikt.

De redan fastställda utgiftstaken för 2026 och 2027 höjs med 37 respektive 66 miljarder kronor. Denna justering, som motiveras av den parlamentariska överenskommelsen om finansiering av försvaret och stöd till Ukraina, är i linje med budgetens övergripande inriktning. I sin årliga rapport framhöll dock Finanspolitiska rådet att utgiftstaket bör justeras så sällan som möjligt och att de ökade utgifterna för Ukraina hade kunnat rymmas inom det befintliga taket. Detta belyser en grundläggande spänning i systemet, där regeringens strategiska prioriteringar ställs mot de regler som utformats för att upprätthålla långsiktig stabilitet. Även om rådet bedömer den svenska finanspolitiken som ”långsiktigt hållbar”, noterar de att riskerna har ökat, vilket delvis beror på ett försämrat offentligfinansiellt utgångsläge och den expansiva politik som nu förs.

Bedömningar av strukturellt sparande

Offentliga finanser: Konsekvenser och utmaningar

Statens budgetsaldo och statsskuld

De föreslagna reformerna och den makroekonomiska utvecklingen har direkta konsekvenser för statens finanser. Statens budget beräknas uppvisa ett underskott på cirka 167 miljarder kronor under 2026. Detta underskott är en följd av de expansiva åtgärderna på både inkomst- och utgiftssidan, inklusive de omfattande satsningarna på försvar och stöd till Ukraina. En direkt konsekvens av detta är att statsskulden som andel av BNP förväntas öka från 17 procent 2024 till 19 procent 2026 och 21 procent 2028. Även om dessa skuldnivåer är låga i ett internationellt perspektiv, signalerar trenden en medveten avvikelse från den tidigare etablerade principen om överskott.

Kommunsektorns finanser

Kommunsektorns ekonomi fortsätter att utgöra en utmaning, trots att den beräknas återhämta sig under prognosperioden. Efter ett negativt balanskravsresultat på -2 miljarder kronor 2024 förväntas kommunsektorn som helhet ha ett positivt resultat under 2025–2028. Enligt Finanspolitiska rådet har dock många regioner haft ekonomiska svårigheter under en längre tid, trots skattehöjningar. Kostnadsökningarna beror till stor del på demografiska faktorer, som en åldrande befolkning, och en ökad ambitionsnivå inom sjukvården. Regeringen avser att stödja regionerna med åtgärder för att hantera strukturella förändringar och effektivisera sjukvården.

Denna situation illustrerar ett spänningsfält mellan den statliga och den kommunala nivån. De centrala reformerna, särskilt inom välfärdssektorerna, finansieras ofta med specifika statsbidrag, men de underliggande kostnadsökningarna fortsätter att belasta de lokala budgetarna. Detta kan tvinga kommuner och regioner att antingen höja skatterna eller sänka ambitionerna, vilket riskerar att underminera de nationella målen för välfärden, särskilt i mindre och krympande kommuner med en redan ansträngd ekonomi.

Slutsatser och framtidsutsikter

Budgeten för 2026 är en budget i en ny era. Dess viktigaste reformer utgör en samlad strategi för att hantera både en intern ekonomisk lågkonjunktur och ett externt säkerhetshot. Genom omfattande skattesänkningar för hushåll och riktade åtgärder för företag, försöker regeringen att bryta den svaga inhemska efterfrågan och skapa förutsättningar för tillväxt. Samtidigt prioriteras historiska satsningar på militärt och civilt försvar, vilket signalerar en fundamental omorientering av statens finanser i riktning mot ökad nationell säkerhet.

Denna dubbla ambition har medfört en stor förändring av det finanspolitiska ramverket. Övergången från ett överskottsmål till ett balansmål, tillsammans med undantag för lånefinansiering av försvarssatsningar, är inte en isolerad händelse utan en anpassning till nya realiteter. De enorma kostnaderna för att uppnå NATO:s 2-procentmål, att bygga ut ny kärnkraft och att finansiera en utökad brottsbekämpning omformar statens finansiella struktur på ett sätt som sannolikt kommer att vara permanent. Denna nya budgetlogik indikerar att regeringen och riksdagen accepterar en högre skuldsättnings- och underskottsnivå som en nödvändig kostnad för ökad säkerhet och långsiktiga strategiska investeringar. Denna omvandling kommer att prägla svensk finanspolitik under överskådlig framtid, och dess utfall kommer i hög grad att vara beroende av såväl inhemsk implementering som den globala utvecklingen.

Källa: Budgetpropositionen för 2026 och Höständringsbudget för 2025