Superettan 2026: Landskrona nosade på toppen medan Helsingborg räddade kontraktet sent

Publicerad:

5 min

Säsongen 2026 i Superettan blev en berättelse om två skånska rivaler som rörde sig i motsatta riktningar. När serien summerades efter den sista omgången den 7 november hade Landskrona BoIS klättrat till en femteplats på 48 poäng och utmanat om det allsvenska kvalet ända in i slutspurten, medan Helsingborgs IF efter en turbulent säsong med tränarbyte slutade på elfte plats med 35 poäng.

Kontrasten blir ännu tydligare i jämförelse med fjolåret. Landskrona förbättrade sin poängskörd med sju poäng och lyfte från niondeplatsen 2025, samtidigt som Helsingborg tappade sex poäng från sin sjundeplats i fjol och hamnade långt ifrån den topp fyra-målsättning som enligt SvenskaFans fanns inför säsongen. Ändå var det HIF som samlade klart störst hemmapublik i serien – och som till slut tog hem det sista derbyt för året.

Nyckeltal (Superettan 2026)Landskrona BoISHelsingborgs IF
Slutplacering5:a11:a
Poäng (30 matcher)48 p (13V–9O–8F)35 p (9V–8O–13F)
Målskillnad49–35 (+14)38–51 (−13)
Hemma / Borta (poäng)24 p / 24 p20 p / 15 p
Bästa målskytt i serienEdi Sylisufaj & Constantino Capotondi (8 mål var)Alexander Johansson (10 mål)
Publiksnitt hemma2 9416 533

Landskrona BoIS tog nästa kliv under Asterhed

För Landskrona BoIS blev 2026 års säsong ett tydligt kvitto på kontinuitet och utveckling under huvudtränaren Robin Asterhed, som tillträdde sommaren 2025. Trots förluster i de två inledande omgångarna borta mot Örebro SK och hemma mot Falkenbergs FF hittade laget snabbt en hög lägstanivå. Redan i den fjärde omgången kom en stark 3–1-seger borta mot blivande seriesegraren IFK Norrköping, och före sommaruppehållet radade BoIS upp fem segrar och ett kryss på sex matcher – en formtopp som gav Asterhed utmärkelsen som Månadens tränare i juni.

Landskronas säsong kännetecknades av en påfallande jämnhet. Laget spelade in exakt 24 poäng på Landskrona IP och 24 poäng på bortaplan, och poängskörden var närmast identisk över säsongens två halvor med 25 poäng på de första 15 omgångarna och 23 på de avslutande 15. Offensivt delade Edi Sylisufaj och Constantino Capotondi på skytteligaledningen i laget med åtta mål vardera, även om Sylisufaj drogs med skadeproblem under delar av säsongen. I defensiven utmärkte sig mittbacken Tobias Karlsson – som rankades högst bland Superettans mittbackar 2026 enligt analysföretaget PlaymakerAI – tillsammans med målvakten Marcus Pettersson.

En svacka direkt efter sommaruppehållet med tre raka förluster mot Östersund (0–2), Norrköping (0–1) och Brage (1–2) saktade ner poängtempot, men en stark höstspurt höll hoppet om allsvenskt kval vid liv ända in i november. Efter 1–1 borta mot Ljungskile i sista omgången stannade BoIS tre poäng bakom trean Varbergs BoIS på kvalplats och en poäng bakom fyran Östersunds FK.

Helsingborgs IF: Från offensiv omstart till överlevnad under Stahre

På Olympia gick Helsingborgs IF in i säsongen med en ny sportslig struktur där skotten Stevie Grieve anställdes som manager för att bygga ett offensivt och passningsorienterat spel, medan Mikael Dahlberg blev teknisk chef. Premiären gav 4–1 mot Östers IF och tände förhoppningar, men bakom den målglada starten blottades stora defensiva brister. Efter 20 omgångar hade HIF släppt in 40 mål – två per match och näst flest i serien – och efter fem raka matcher utan seger bröt klubben samarbetet med Grieve den 28 augusti.

In på ett korttidskontrakt säsongen ut kom den erfarne Mikael Stahre med uppdraget att rädda kontraktet. Tränarskiftet förändrade lagets matchbild i grunden: under Grieves 20 matcher hade HIF tagit 25 poäng (7 segrar, 4 oavgjorda, 9 förluster) med hela 33 gjorda men 40 insläppta mål, medan Stahres nio matcher från omgång 22 och framåt gav 9 poäng (2 segrar, 3 oavgjorda, 4 förluster) med ett betydligt tätare försvarsspel (10 insläppta) på bekostnad av offensiven (4 gjorda mål).

Sedan skyttekungen Alexander Johansson – som nådde tio fullträffar i serien – räddat 1–1 på tilläggstid mot Örebro i omgång 21 med Stahre på läktaren, kämpade sig laget igenom en målsnål höst. Trots att poängutdelningen nästan halverades från 23 poäng under seriens första halva till 12 under den andra höll den förbättrade organisationen HIF över strecket. Kontraktet säkrades definitivt i den 30:e omgången när Julian Larsson sköt segern (1–0) hemma mot serietvåan Falkenbergs FF, vilket gav fem poängs marginal ned till Örebro SK på kvalplats. Mittfältaren Ervin Gigović utsågs till Årets HIF:are trots en utlandsflytt under året, och publikstödet höll i sig: med 6 533 åskådare i snitt slutade HIF tvåa i publikligan bakom IFK Norrköping.

Två skånederbyn med motsatta ansikten

Lagens två inbördes möten speglade säsongens tvära kast. Den 11 juni inför 12 014 åskådare på Olympia – säsongens högsta publiksiffra i Superettan – vann Landskrona med klara 3–0 efter mål av Capotondi, Kevin Jensen och Sylisufaj. Enligt Lokalfotbollen var det BoIS största derbyseger någonsin på bortaplan mot HIF, och efteråt uppstod öppen friktion i hemmalaget när lagkaptenen Jakob Voelkerling Persson kritiserade Grieves hantering direkt efter slutsignalen.

Knappt tre månader senare, den 9 september inför 5 400 åskådare på Landskrona IP, fick Helsingborg sin revansch i Stahres andra match vid rodret. Mathias Andreasen gav BoIS ledningen efter elva minuter, men Femi Awodesu kvitterade åtta minuter senare innan inhopparen Adam Akimey avgjorde till 2–1 i den fjärde tilläggsminuten.

Inför 2027 står de båda skånska klubbarna vid olika vägskäl. Landskrona BoIS har etablerat en stabil grund under Asterhed och visat att klivet till toppstriden är inom räckhåll. Helsingborgs IF befinner sig däremot på ny tränarjakt efter Stahres korta uppdrag – med uppgiften att bygga långsiktighet i ett lag som redan har publikstödet för högre höjder.

Fast knapp