Regeringens förslag om att kraftigt höja det ekonomiska bidraget för frivillig återvandring har mött en våg av kritik från en rad tunga instanser i Sverige. Förslaget, som innebär en höjning av bidraget från dagens 10 000 kronor till 350 000 kronor per vuxen, har avstyrkts och ifrågasatts av allt från kommuner och myndigheter till juridiska experter. Kritiken är mångfacetterad och rör allt från förslagets effektivitet och kostnad till dess sociala och juridiska konsekvenser.
Kärnan i kritiken: Ineffektivt och kontraproduktivt
En av de mest anmärkningsvärda aspekterna av motståndet är att regeringens egen särskilda utredare, nationalekonomen Joakim Ruist, avrådde från just den väg regeringen valt att gå. I sitt betänkande fann Ruist inga belägg för att stora ekonomiska bidrag är en effektiv metod för att öka återvandringen och bedömde att sådana höjningar är ”riskabla och därför bör undvikas”.
Denna slutsats delas av många remissinstanser. Malmö stad, som har avstyrkt förslaget, kallar det ”dyrt och dåligt” och pekar på att regeringen avsatt 1,4 miljarder kronor för 2026 för att förmå endast cirka 700 personer per år att återvandra.
”Signalpolitik av sämsta sorten”
En central del av kritiken handlar om de sociala konsekvenserna. Flera instanser, däribland Malmö stad och Länsstyrelsen i Uppsala län, varnar för att förslaget skickar en skadlig signal om att vissa grupper inte är önskade i Sverige. Detta riskerar att motverka integrationen, minska förtroendet för samhällets institutioner och försvaga motivationen för arbete och språkinlärning hos dem som blir kvar. Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) menar att det är ”signalpolitik av sämsta sorten, dvs på ett sätt som skadar samhällsgemenskapen”.
Juridiska och praktiska hinder
Tunga juridiska expertorgan har också pekat på allvarliga brister i förslagets utformning:
- Barnperspektivet: Både Malmö stad och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet kritiserar att förslaget saknar en tillräcklig analys av konsekvenserna för barn och hur deras rättigheter enligt barnkonventionen ska tillgodoses.
- Juridiska oklarheter: Kronofogdemyndigheten varnar för att det är oklart vem i en familj som blir återbetalningsskyldig, vilket i värsta fall skulle kunna leda till att barn blir skuldsatta.
- Konstitutionella frågetecken: Juridiska fakulteten i Uppsala ifrågasätter om de betungande reglerna om återbetalningsskyldighet kan införas genom en förordning från regeringen, eller om det krävs en lag stiftad av riksdagen.
Utöver detta har Malmö stad varnat för att förslaget kan förvärra personalbristen inom välfärdssektorn genom att locka personer med efterfrågad kompetens att lämna landet.
Sammantaget visar remissvaren en bred och enig front av experter som menar att förslaget i sin nuvarande form är ogenomtänkt, ineffektivt och potentiellt skadligt för den svenska samhällsgemenskapen.
Regeringens argument för ett höjt återvandringsbidrag
- Öka den frivilliga återvandringen: Det huvudsakliga målet är att kraftigt stimulera och öka antalet personer som frivilligt väljer att lämna Sverige.
- Minska utanförskap: Förslaget ses som ett sätt att minska utanförskapet för individer som inte har integrerats i samhället, särskilt när det gäller egenförsörjning.
- Skapa ett verkligt incitament: Regeringen menar att det nuvarande bidraget är för lågt och knappt används alls. En kraftig höjning behövs för att skapa ett reellt ekonomiskt incitament.
- Säkra systemet mot fusk: I samband med de höjda beloppen införs ett striktare regelverk för att motverka fusk, missbruk och felaktiga utbetalningar.
