Det sprakar och dånar på SpaceX testanläggning i McGregor, Texas. I strålkastarljuset står en silverglänsande sportbil som plötsligt lättar från marken, gör en volt i luften och landar på däcken igen. Elon Musk deklarerar stolt att framtiden är här – men i själva verket bevittnar vi ett monumentalt slöseri med mänsklig genikraft och resurser.

Internet exploderar i sedvanlig ordning av hänförelse när videoklippen från uppvisningen kablats ut över världen. Men när röken av komprimerad gas väl har lagt sig på den texanska asfalten dröjer sig en betydligt mer obekväm fråga kvar: Är det verkligen det här mänsklighetens skarpaste ingenjörer och största kapitalresurser ska ägna sig åt?

En livsfarlig leksak för en utvald klick

Låt oss kalla den nya ”Rocket”-versionen av Tesla Roadster för vad den faktiskt är. Det är inte ett genombrott för mänsklig mobilitet. Det är en groteskt dyr leksak för en utvald klick miljardärer.

Under själva presentationen tvingades Musk själv medge det absurda i skapelsen: bilen är ”inte nödvändigtvis säkerhetsoptimerad” och är inte ens godkänd för att köras på allmänna vägar. Den har ett enda säte, säljs bara via särskild inbjudan till en svindlande prislapp, och kan med hjälp av extremt energikrävande luftkompressorer hoppa några sekunder i luften.

I vanlig trafik skulle ett sådant fordon vara en livsfarlig projektil. Det är en miljonärsattraktion för inhägnade testbanor – en stuntbil i full skala.

Ett svek mot det gröna löftet

Att världens rikaste man väljer att plöja ner ovärderlig ingenjörskonst, forskningstid och enorma summor kapital i att få en sportbil att göra en ”kickflip” är inte bara excentriskt. Det är ett symptom på en skev resursfördelning som vår planet inte längre har råd med.

Tesla byggde en gång sitt varumärke och sitt existensberättigande på ett tydligt löfte: att påskynda världens övergång till hållbar energi. Men vad finns kvar av den visionen när flaggskeppsprojektet är en bil som bokstavligen blåser bort enorma mängder energi i tomma intet bara för att trotsa tyngdkraften under ett par sekunder?

Vad världen egentligen behöver

Medan ingenjörerna i Texas har räknat på lufttryck och vridmoment för att skapa virala klipp i sociala medier, står världen inför verkliga, existentiella kriser som skriker efter både kapital och genikraft:

• Klimatomställningen som stampar: Vi behöver inte bilar som gör bakåtvolter. Vi behöver billiga, resurssnåla elfordon för vanliga pendlare, revolutionerande batteriteknik för storskalig energilagring, smarta elnät som klarar extremväder och utbyggd kollektivtrafik som faktiskt minskar utsläppen i vardagen.
• Medicinska genombrott i skymundan: Medan miljarder rullar in i rymdraketer och flygande lyxbilar, kämpar den medicinska forskningen mot klockan. Antibiotikaresistensen växer till ett globalt skräckscenario, neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers väntar fortfarande på effektiva botemedel, och livsviktig läkemedelsutveckling bromsas ständigt av brist på finansiering.

Framtiden som gisslan under pojkdrömmar

Det finns en djup ironi i att vi lever i en tid där tech-miljardärer tävlar om att rädda mänskligheten genom att fly till Mars eller bygga svävande sportbilar, samtidigt som vi misslyckas med att förvalta den planet och de kroppar vi redan har. När extrem rikedom koncentreras till ett fåtal individer, blir också vår gemensamma framtid gisslan under deras personliga pojkdrömmar. Vi får det som ser häftigt ut i ett videoklipp på tjugo sekunder – inte det som bygger ett robust, friskt och hållbart samhälle.

Att få en bil att flyga med kallgas-raketer är utan tvekan en imponerande uppvisning i fysik och mekanik. Men sann innovation mäts inte i hur högt en leksak för miljardärer kan hoppa på en testbana i Texas. Sann innovation mäts i hur många liv den räddar, hur mycket utsläpp den kapar och hur den lyfter vardagen för vanliga människor.

Nästa gång Elon Musk pekar mot skyn och ber oss häpna över en flygande sportbil som inte ens får köras på gatan, borde vi inte applådera. Vi borde fråga vad vi hade kunnat få istället.