EU-kommissionen har lagt fram ett nytt förslag till omfattande förändringar inom EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) för perioden 2031–2040. Förslaget, som syftar till att öka flexibiliteten och stärka den europeiska konkurrenskraften, möter nu stark kritik från forskare och miljöexperter. Bland annat varnar IVL Svenska Miljöinstitutet för att ett ökat utbud av utsläppsrätter riskerar att sänka koldioxidpriset och bromsa industrins omställning.

Hur fungerar EU:s handel med utsläppsrätter?

EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) bygger på den så kallade ”cap-and-trade”-principen och utgör hörnstenen i den europeiska klimatpolitiken för energi- och industrisektorn:

• Utsläppstaket (”cap”): EU fastställer en övre gräns för den totala mängden växthusgaser som berörda anläggningar får släppa ut. Taket sänks gradvis varje år för att tvinga fram kontinuerliga utsläppsminskningar i unionen.
• Handel med rätter (”trade”): Företag måste varje år lämna in utsläppsrätter som motsvarar deras faktiska utsläpp. Verksamheter som lyckas minska sina utsläpp kan sälja sitt överskott på marknaden, medan anläggningar med höga utsläpp måste köpa till rätter.
• Priset som ekonomisk drivkraft: När taket stramas åt skapas en brist på marknaden, vilket driver upp priset på utsläppsrätter. Ett högt och förutsägbart pris gör det ekonomiskt lönsamt att investera i fossilfri teknik snarare än att fortsätta betala för utsläpp.
• Marknadsdynamikens baksida: Om marknaden översvämmas av utsläppsrätter faller priset kraftigt. Därmed försvagas de ekonomiska incitamenten för industrin att ta nödvändiga investeringsbeslut.

Kommissionens förslag för perioden 2031–2040

För att möta industrins oro kring internationell konkurrenskraft och energikostnader föreslår EU-kommissionen nya justeringar efter 2030:

• Långsammare minskningstakt: Utsläppstaket föreslås trappas ned i en långsammare takt under åren 2031–2040 jämfört med tidigare planerade banor.
• Fortsatt fri tilldelning: Systemet med fri tilldelning av utsläppsrätter planeras förlängas även efter 2040 för särskilt utsatta sektorer.
• 1 300 miljoner fler rätter: Förslaget innebär att cirka 1,3 miljarder ytterligare utsläppsrätter tillförs marknaden mellan 2031 och 2040.
• Finansiering av koldioxidupptag: Ytterligare 250 miljoner utsläppsrätter planeras att auktioneras ut för att finansiera storskalig upphandling av permanenta koldioxidupptag, däribland bio-CCS (koldioxidlagring från biobränslen) och DACCS (direkt luftavskiljning).

IVL varnar: ”Risk för en negativ spiral”

I sitt remissyttrande slår IVL Svenska Miljöinstitutet larm om att det ökade utbudet riskerar att undergräva koldioxidpriset och straffa de aktörer som redan gått före i omställningen.

Lars Zetterberg, forskare och expert på utsläppshandel vid IVL, pekar på att långsiktighet är avgörande:

– Industrin behöver långsiktiga spelregler, och därför är det positivt att kommissionen tydliggör utsläppstakets utveckling efter 2040. Men att höja utsläppstaket för mycket kan leda till en negativ spiral. Det skulle pressa ned priset på utsläppsrätter, vilket kan bromsa investeringar och leda till nya krav på uppskov i framtiden, säger Lars Zetterberg.

Zetterberg varnar även för att Europa riskerar att förlora sitt teknologiska försprång:

– Europa har möjlighet att bli världsledande inom grön teknik. Om omställningen fördröjs riskerar vi att förlora konkurrenskraft, förlänga beroendet av fossila bränslen och öka vår sårbarhet för geopolitiska kriser.

Även finansieringsmodellen för koldioxidupptag granskas kritiskt av IVL:s forskare. Kenneth Möllersten betonar vikten av att systemets miljöintegritet upprätthålls:

– Om fler utsläppsrätter tillförs marknaden utan att motsvarande mängd koldioxid faktiskt avlägsnas och lagras permanent kan nettoutsläppen öka. För att värna systemets trovärdighet är det därför viktigt att säkra ytterligare finansiering för upptagen, utan att tillföra fler utsläppsrätter än de som redan föreslås, konstaterar Möllersten.

Konsekvenser för skånsk och svensk industri

Sverige och Skåne har en tung industriell närvaro inom bland annat processindustri, cementtillverkning och energiproduktion. Flera ledande anläggningar i regionen driver redan banbrytande pilotprojekt inom elektrifiering och koldioxidavskiljning.

Ett urholkat koldioxidpris på EU-nivå riskerar att förskjuta de ekonomiska förutsättningarna dramatiskt:

• Hotad lönsamhet för fossilfria investeringar: När kostnaden för att släppa ut koldioxid hålls nere minskar marginalerna och återbetalningstiden för ny fossilfri teknik förlängs.
• Osäkerhet i investeringsbeslut: Stora industrisatsningar kräver stabila spelregler över decennier. Att ändra förutsättningarna mitt i investeringscykeln gör det svårare för företagsledningar att motivera kapitalinvesteringar.
• Pionjärer missgynnas: Skånska och svenska företag som tagit höga investeringskostnader tidigt riskerar att drabbas av orättvisa konkurrensnackdelar gentemot konkurrenter som skjutit på omställningen.

Hur EU-kommissionens förslag slutligen förhandlas i Europaparlamentet och ministerrådet blir därmed en ödesfråga för både klimatmålen och den industriella framtiden i Skåne och Europa.