Bygg- och anläggningssektorn står inför en av sina största klimatutmaningar någonsin: tillverkningen av traditionell portlandcement orsakar omfattande koldioxidutsläpp. Nu utmanas branschen av det nya forskningsprojektet ”Waste to Binder”, som vill omvandla restprodukter från gruvsektorn till klimatsmarta bindemedel och bana väg för cirkulärt byggande.
Cementkrisen och den svårlösta klimatutmaningen
Bygg- och anläggningssektorn är en av de enskilt största källorna till globala och nationella koldioxidutsläpp. I centrum för problematiken står tillverkningen av traditionell portlandcement. Kalcineringen av kalksten kräver extrema processtemperaturer och frigör naturligt stora mängder bunden koldioxid, vilket gör bindemedel till byggsektorns svåraste klimatnöt att knäcka.
För att Sverige ska nå sina uppsatta klimatmål räcker det inte med mindre effektivitetsförbättringar. Det krävs fundamentalt nya materiallösningar som helt kan ersätta eller drastiskt reducera behovet av jungfrulig cement.
Teknisk innovation: gruvrester blir till geopolymérer
Forskningsprojektet ”Waste to Binder” utforskar hur mineraliska restmaterial och anrikningssand från gruvindustrin kan återvinnas och ges bindande egenskaper. Genom kemisk aktivering kan avfallet omvandlas till så kallade geopolymérer eller alternativa bindemedel med väsentligt lägre koldioxidavtryck än konventionell cement.
Inom projektet genomförs nu ett omfattande arbete med laboratorieförsök och avancerade materialanalyser. Forskarna undersöker hur olika typer av gruvavfall kan förädlas för att uppfylla de stränga mekaniska kraven på hållfasthet, beständighet och säkerhet vid både återfyllning i gruvor och i framtida byggkonstruktioner.
– En viktig del är att bedöma hela lösningen, inte bara bindemedlens tekniska egenskaper. Genom laboratorieförsök och materialanalyser kommer projektet undersöka hur olika typer av gruvavfall kan förädlas och användas för att tillverka nya bindemedel, förklarar Magdalena Rajczakowska, forskare vid Luleå tekniska universitet.
Industriell symbios över hela värdekedjan
En av projektets största styrkor är den breda samverkan mellan tunga industriaktörer, forskningsinstitut och akademi. ”Waste to Binder” leds av IVL Svenska Miljöinstitutet i ett nära samarbete med Luleå tekniska universitet (LTU), gruvkoncernen Boliden och byggföretaget Skanska. Satsningen finansieras av det strategiska innovationsprogrammet Swedish Mining Innovation – en gemensam satsning av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.
Genom att knyta samman hela värdekedjan – från råvarukällan i gruvan via forskningslaboratoriet till entreprenören på bygget – skapas förutsättningar för en sann cirkulär ekonomi och industriell symbios. Samtidigt som byggsektorns cementbehov minskar, löser metoden en av gruvnäringens största utmaningar genom att omvandla stora mängder deponiavfall till en värdefull resurs.
– Genom att skapa nya användningsområden för material som i dag betraktas som avfall kan vi minska klimatpåverkan och bidra till en mer effektiv resursanvändning, säger Lena Forsberg, projektledare och affärsutvecklare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
– Förhoppningen är att avfallsmängderna minskar och ersätter delar av den traditionella cementanvändningen. På så sätt kan det bidra till en mer cirkulär och klimatneutral industri, tillägger hon.
Betydelse för Skåne och södra Sveriges stadsutveckling
Även om råmaterialförädlingen har sitt ursprung i gruvnäringen är tillämpningsområdena högaktuella för Skåne och Öresundsregionen. Södra Sverige befinner sig i en intensiv fas av stadsutveckling, bostadsbyggande och storskaliga infrastrukturprojekt. Tillgången till klimatförbättrad betong och alternativa bindemedel kan bli en avgörande pusselbit för skånska kommuner och entreprenörer som strävar efter nettonollutsläpp i sina anläggningsarbeten.
När framtidens bygg- och infrastrukturprojekt förverkligas i regionen utgör cirkulära materialval en av nycklarna till hållbar tillväxt. Framsteg inom forskningsprojekt som ”Waste to Binder” visar hur svensk tung industri och akademi tillsammans kan visa vägen mot ett mer hållbart samhällsbyggande.




























