Malmö FF, regerande svenska mästare och stora favoriter, tappade överraskande poäng i den nionde omgången av Allsvenskan. Matchen mot tabelljumbon IFK Värnamo på Finnvedsvallen slutade 2–2 efter en insats där framför allt MFF:s försvarsspel lämnade mycket att önska. Trots två ledningsmål på hörna räckte det inte till seger, och kritiken mot lagets passivitet och bristande skärpa var påtaglig efteråt.
Matchsummering: Hörnmål och kvitteringar på Finnvedsvallen
Redan i den fjärde minuten kunde anfallaren Daniel Gudjohnsen nicka in 0–1 efter en välslagen hörna från Otto Rosengren. Det var Gudjohnsens första allsvenska mål för säsongen.
Men IFK Värnamo, som inför matchen endast hade tagit en poäng på åtta omgångar och låg sist i tabellen, visade prov på kämpaglöd. I den 34:e minuten kvitterade hemmalaget genom Mohammad Alsalkhadi, som relativt ostört fick placera in bollen bakom Ricardo Friedrich i MFF-målet. Assist till målet stod Wenderson Oliveira Do Nascimento för.
Malmös replik kom dock snabbt, och återigen var det på en fast situation. I den 39:e minuten nickade den comebackande mittbacken Pontus Jansson in 1–2, även denna gång framspelad av Otto Rosengren på en hörna. Jansson, som gjorde sin första match efter skada, kolliderade med Värnamos Hugo Andersson i samband med målet och fick blodvite från pannan men kunde spela vidare.
Under den andra halvleken fortsatte Malmö FF att dominera bollinnehavet, med hela 66.5% enligt matchstatistiken. Trots detta skapade laget anmärkningsvärt få klara målchanser från öppet spel. Istället var det Värnamo som skulle få sista ordet. I den 79:e minuten klev inhopparen Frank Junior Agyei fram. Endast två minuter efter att ha kommit in på planen, avlossade han ett skott som letade sig in i mål för 2–2, assisterad av Carl Johansson. Resultatet stod sig matchen ut, trots ett visst MFF-tryck på slutet.
Analys av ett chockerande poängtapp
För Malmö FF var poängtappet en stor missräkning, vilket huvudtränare Henrik Rydström tydligt uttryckte efter matchen. Lagets prestation, särskilt defensivt, har lett till omfattande kritik.
Defensiva kollapsen – ”Likgiltigt försvarsspel”
Den främsta orsaken till poängtappet var MFF:s bristfälliga försvarsspel. Vid Värnamos första kvittering beskrivs MFF-försvaret ha gjort en ”miserabel rensning” och därefter ”stått och tittat på” när Alsalkhadi kunde placera in bollen. Kommentatorer har kallat agerandet för ”uselt försvarsspel”. Även vid 2–2-målet ifrågasätts försvarsspelet, även om målvakten Ricardo Friedrich också får kritik för att inte ha kunnat avvärja skottet. Enligt en analys styrde Friedrich bollen upp i krysset.
Henrik Rydström kommenterade efter matchen att försvarsspelet, framför allt i egen box, var ett problem. Han pekade på att Pontus Jansson, normalt en stark defensiv kraft, gjorde sin första match efter skadefrånvaro och knappt hunnit träna, vilket kan ha lett till ”någon samarbetsbrist”. Att mittbackskollegan Colin Rösler var avstängd kan också ha bidragit till en ovan backlinje. Denna brist på samspel och potentiell ringrostighet hos nyckelspelare kan ha varit avgörande faktorer bakom den defensiva sårbarheten. Om sådana problem inte åtgärdas snabbt riskerar MFF att tappa ytterligare mark i en tät guldstrid, då andra lag säkerligen noterat dessa svagheter.
Offensiv impotens trots bollinnehav
Trots ett massivt bollinnehav på 66.5% lyckades Malmö FF inte omsätta detta i tillräckligt många farliga målchanser från öppet spel. Båda MFF:s mål kom efter hörnor, vilket understryker svårigheterna att luckra upp Värnamos försvar på andra sätt. Laget hade totalt 16 avslut, varav 6 på mål, jämfört med Värnamos 6 avslut och 4 på mål.
Kritik har riktats mot den offensiva kreativiteten och slutprodukten. Taha Ali, känd för sin dribblingsskicklighet, fick spela hela matchen men kritiserades för att inte ha producerat tillräckligt med slutgiltig effekt. Han missade även en chans till öppet mål. Att Sead Haksabanovic, en spelare med potentiellt matchavgörande egenskaper, endast byttes in under matchens absoluta slutskede ifrågasattes också. Denna oförmåga att omvandla bollinnehav till konkreta målchanser är ett orosmoln. Om mästarna blir för beroende av fasta situationer kan det bli kostsamt mot välorganiserade försvar.
Spelarkritik och reaktioner
Besvikelsen var stor i MFF-lägret efter matchen. Huvudtränare Henrik Rydström var ”hundra procent besviken” och konstaterade att ”två mål inte räcker”. Även mittfältaren Otto Rosengren, som assisterade till båda MFF:s mål, menade att det var ”en match vi ska vinna”.
Supportrarnas reaktioner lät inte vänta på sig. I kommentarsfält beskrevs MFF:s spel som ”segt o trubbigt ut”, liknat vid ”sirap”. Den ”häpnadsväckande passiviteten” vid Värnamos mål kritiserades hårt, med kommentarer som ”Det är som att man tror att bara för att vi är MFF ska motståndarna lägga sig platt”. En supporter menade att ”Spelarna har gått ner sig, visar ingen som helst inställning eller glöd!”. Krönikören Ole Törner beskrev MFF:s insats som en återgång till den ”ökenvandring man inlett säsongen med”. Denna typ av kritik, som pekar på bristande inställning snarare än enbart taktiska misstag, är allvarlig för en klubb med MFF:s ambitioner och resurser. Om spelarna uppfattas som likgiltiga kan det tyda på djupare problem än en tillfällig formsvacka.
Slutsats
Det akuta behovet för Malmö FF är tudelat: dels att omgående få ordning på försvarsspelet, särskilt agerandet i och runt eget straffområde, dels att utveckla ett mer varierat och potent anfallsspel som inte är lika beroende av fasta situationer. Den kommande matchen mot Halmstads BK på hemmaplan får nu karaktären av en absolut måstematch. Allt annat än en övertygande seger där kommer att öka pressen på Henrik Rydström och hans spelare avsevärt och ytterligare spä på tvivlen kring lagets förmåga att försvara SM-guldet.