Sysavs skorstenar på Spillepengen står inför sin största förvandling någonsin. Genom miljardprojektet SkyZero ska Malmö bli först i världen med klimatpositiv avfallsförbränning. Men bakom de gröna visionerna döljer sig en het debatt om miljardbelopp, tekniska risker och skattebetalarnas ansvar.

Det är ingen liten ambition Sysav har målat upp. Genom innovationssatsningen SkyZero siktar man på att fånga in ca 400 000 ton CO₂ per år senast 2030. Målet? Att förvandla Skånes största punktutsläppare till en verksamhet som faktiskt bidrar till att kyla ner planeten.

Sysavs vision: ”Från avfall till klimatnytta”

Enligt Sysav själva är koldioxidinfångning (CCS) inte bara en möjlig väg, utan den enda vägen för att hantera utsläppen från det restavfall som inte kan återvinnas. Trots ökad källsortering innehåller våra sopor fortfarande stora mängder plast, vilket vid förbränning släpper ut fossil koldioxid.

Genom att fånga in både den fossila koldioxiden och den biogena (från mat och papper) hoppas Sysav nå ”netto-negativa” utsläpp.

”Vi vill skapa en lösning där avfallshantering blir en del av klimatlösningen, inte problemet”, skriver Sysav på sin projektsida för SkyZero.

Planen är att ingå i ”Malmö CO2 Hub” – ett logistiknätverk där koldioxiden flytande fraktas med fartyg till permanenta lager under havsbotten i Nordsjön.

Kritiken: ”Roulette med Malmöbornas pengar”

Men smakar det så kostar det. Investeringen för en fullskalig anläggning beräknas till miljardbelopp. Den kritiska debatten i Malmö, som bland annat drivits hårt av Sverigedemokraterna, handlar om den ekonomiska risken. Malmö stad föreslås gå i borgen för enorma summor, något kritiker liknar vid ett riskfyllt vadspel.

Oron stärks av färska händelser i branschen. Så sent som i februari 2026 tvingades Söderenergi i Södertälje pausa sitt liknande projekt på grund av osäkerheter kring finansiering och certifikatmarknaden. Frågan kritikerna ställer är: Om inte ens Södertälje vågar, varför ska Malmöborna ta risken?

Globala lärdomar: Succéer och bakslag

För att bedöma om SkyZero är försvarbart måste vi titta på de som gått före.

• Sleipner (Norge): Sedan 1996 har norrmännen visat att tekniken håller. Över 20 miljoner ton CO₂ har pumpats ner utan läckage. Här har tekniken varit en stabil succé, men den har också stöttats av kraftiga statliga subventioner.
• Boundary Dam (Kanada): Världens första storskaliga CCS-anläggning vid ett kolkraftverk har blivit en varningsklocka. Tekniska problem och en infångningsgrad som ofta legat långt under målet har gjort projektet till en dyrköpt läxa.
• Petra Nova (USA): Projektet pausades när ekonomin i att använda CO₂ för att pressa upp mer olja föll samman – ett bevis på hur sårbar affärsmodellen är för externa marknadskrafter.

Miljömässig nödvändighet eller moralisk risk?

Miljörörelsen är splittrad. Å ena sidan betonar IPCC att vi behöver ”minusutsläpp” (BECCS) för att klara 1,5-gradersmålet. Å andra sidan finns rädslan för att CCS blir en ”friplåt” för att fortsätta producera plastavfall istället för att ställa om till en cirkulär ekonomi.

Sysav menar att de gör båda: de satsar på sortering och koldioxidinfångning. Men med en prislapp på flera miljarder kronor och en energiförbrukning som kräver stora mängder el, fortsätter SkyZero att vara en av Skånes mest laddade politiska potatisar.

Sammanfattning: Vad står på spel?

• För miljön: En chans att ta bort 400 000 ton växthusgaser årligen och göra Malmö klimatpositivt.
• För ekonomin: En ekonomisk borgen på miljardbelopp som vilar på att framtida företag är villiga att betala för att ”städa upp” sina utsläpp.
• För tekniken: Ett bevis på om Sverige kan skala upp en oprövad marknad i tid för att möta 2030-målen.