Efter en lång period av ekonomisk motvind, präglad av hög inflation och stigande räntor, har svenska hushåll börjat öppna plånböckerna igen. Den ökade privatkonsumtionen har väckt hopp om att lågkonjunkturen äntligen är på väg att släppa sitt grepp. Men trots att de positiva signalerna är tydliga, visar en djupare analys av ekonomin att det är för tidigt att ropa hej.

En ekonomi i obalans

Färska siffror från andra kvartalet 2025 visar att Sveriges BNP vuxit för tredje kvartalet av de senaste fyra, en välkommen vändning efter en lång period av stagnation. Tillväxten drevs nästan helt av en starkare inhemsk ekonomi, med hushållens konsumtion som en central motor. Denna ökade med 0,4 procent, vilket innebär att nästan hela nedgången sedan 2022 nu har återhämtats.

Men bakom huvudrubriken döljer sig en mer komplicerad bild. En stor del av BNP-tillväxten kom från en kraftig lageruppbyggnad hos företagen, vilket kan vara ett tecken på osålda varor snarare än framtidsoptimism. Samtidigt fortsätter byggsektorn att kämpa i motvind, där särskilt bostadsinvesteringarna legat stilla på en låg nivå i ett och ett halvt år. Dessutom bidrog utrikeshandeln negativt till tillväxten, då importen ökade betydligt mer än exporten. Ekonomin går alltså på flera hastigheter, där den konsumtionsdrivna tjänstesektorn går starkt medan industrin och byggbranschen släpar efter.

Hushållen som räddande ängel

Vad är det då som driver konsumtionens återkomst? Svaret finns i hushållens förbättrade ekonomi. För det första har köpkraften stärkts. Efter att ha urholkats av inflationen visar de reala disponibla inkomsterna åter tillväxt, och under andra kvartalet 2025 noterades den högsta årstillväxten på tre år. För det andra har räntebördan minskat. Hushållens räntekvot – ränteutgifternas andel av inkomsten – har fallit snabbt från toppnivåerna under 2023 och 2024, vilket frigör pengar till annat.

Denna återhämtning är fundamentalt sundare än tidigare uppgångar eftersom den inte drivs av ökad skuldsättning. Istället finansieras konsumtionen av reella förbättringar i hushållens ekonomi.

I återhämtning, men inte ute ur lågkonjunkturen

Så, är den ökade konsumtionen en tydlig indikator på att lågkonjunkturen är över? Svaret är både ja och nej. Enligt ekonomisk definition är en lågkonjunktur en period då ekonomin presterar under sin potentiella nivå. Inom denna kan man befinna sig i en nedgångsfas (recession) eller en uppgångsfas (återhämtning).

SCB:s Konjunkturklocka bekräftar att tyngdpunkten för de flesta ekonomiska indikatorer, inklusive konsumtionen, har flyttats från recession till återhämtning. Detta är en stark och samstämmig signal om att botten är nådd och att riktningen är rätt.

Den positiva privatkonsumtionen är alltså en kraftfull indikator på att vi har lämnat den akuta nedgångsfasen. Däremot är den inte, i sig själv, tillräcklig för att vi ska kunna säga att lågkonjunkturen som helhet är över. Med en svag byggsektor, en avvaktande industri och en osäker global efterfrågan ligger den samlade ekonomiska aktiviteten fortfarande under sin potential.

Sverige befinner sig i en bräcklig men reell återhämtning, driven av hushållen. De gröna skotten från konsumtionen är äkta, men de växer i en jord som fortfarande behöver mer näring innan hela ekonomin kan blomstra. Att deklarera lågkonjunkturens slut vore förhastat, men att konstatera att en avgörande vändpunkt har passerats är en korrekt bedömning av läget.