Under perioden 2021–2025 har svensk markhushållning upplevt ett markant trendbrott. Enligt sammanställningar från Jordbruksverket exploaterades knappt 1 500 hektar jordbruksmark i Sverige under dessa fem år. Detta innebär en halvering av exploateringstakten jämfört med de tre föregående femårsperioderna, då exploateringsvolymen stabilt uppgick till drygt 3 000 hektar per period.

Denna dämpning styrs dock inte i första hand av stramare fysisk planering, utan är en direkt följd av rådande makroekonomiska konjunktursvängningar. Lågkonjunkturen har slagit hårt mot byggsektorn, vilket har lett till att bostadsbyggandet – som historiskt sett har stått för nästan 90 procent av den totala jordbruksexploateringen – har minskat kraftigt på riksnivå. Samtidigt har infrastrukturprojekt och vägbyggen kommit att utgöra en relativt sett större andel av den kvarvarande exploateringen.

Skåne är fortfarande hårdast drabbat

Trots den nationella avmattningen i exploateringstakten kvarstår en djup regional obalans. Det skånska jordbrukslandskapet är unikt i sitt slag och besitter en avgörande betydelse för hela landets livsmedelsförsörjning. Skåne län omfattar cirka 16 procent av landets totala jordbruksmark, men på grund av gynnsamma klimatologiska förutsättningar och extremt högkvalitativa jordar genererar länet så mycket som 40 procent av den nationella totalskörden av de vanligaste spannmåls- och oljeväxtgrödorna.

Ungefär hälften av Skånes åkerareal utgörs av de högsta klasserna på den tiogradiga bördighetsskalan, det vill säga klasserna 8–10. Denna högproduktiva mark finns uteslutande i Skånes västra och södra delar och saknar helt motsvarighet i övriga delar av landet.

När exploateringstakten analyseras ur ett geografiskt perspektiv framgår det att exploateringen fortfarande är absolut högst i Skåne län. Under perioden 2016–2020 exploaterades 763 hektar jordbruksmark i Skåne, vilket var mer än i något annat län och avsevärt högre än i exempelvis Västra Götaland som uppvisade den näst högsta siffran med 474 hektar. Detta mönster håller i sig då Skånes starkaste tillväxtcentra och största befolkningsökning sker i länets västra delar, där också de absolut mest värdefulla jordbruksarealerna är koncentrerade.

Stor betydelse för livsmedelsförsörjningen

Sverige har i dag en låg självförsörjningsgrad på livsmedel och importerar ungefär hälften av den mat som konsumeras. I händelse av globala kriser, handelsstörningar eller accelererande klimatförändringar som minskar produktionsförmågan i andra länder, kommer den svenska och i synnerhet den skånska jordbruksmarken att være helt avgörande.

Utöver beredskapsperspektivet uppstår betydande hydrologiska risker till följd av markens hårdgörning. De djupa skånska lerjordarna fungerar som naturliga svampar i landskapet, med en enastående förmåga att absorbera och fördröja stora mängder nederbörd samt infiltrera det till grundvattnet. När dessa ytor bebyggs och asfalteras förlorar landskapet denna buffertförmåga, vilket leder till akuta översvämningsrisker i angränsande tätorter vid intensiva skyfall.

Rättsliga kryphål och svagt skydd

Att permanent exploatering av högkvalitativ jordbruksmark kan fortsätta belyser brister i lagstiftningen. Det grundläggande skyddet regleras i miljöbalken, där det fastslås att brukningsvärd jordbruksmark endast får tas i anspråk för att tillgodose väsentliga samhällsintressen, och då endast om behovet inte kan tillgodoses på annan mark.

Rättspraxis visar dock att begreppet ”väsentligt samhällsintresse” tolkas mycket brett av kommunerna, vilket gör att bostadsbebyggelse och kommersiella externetableringar regelmässigt tillåts tränga ut jordbruksintresset. Kommunernas starka vilja till tillväxt medför till att planintressen och kortsiktiga markvärden nästan undantagslöst prioriteras framför det långsiktiga bevarandet av biologisk produktionsförmåga. Detta förstärks av att jordbruket saknar status som riksintresse i den fysiska planeringen, vilket innebär att ansvaret för markhushållningen helt vilar på kommunal nivå genom det lokala planmonopolet.

Förslag på starkare skydd för åkermarken

För order att vända utvecklingen och säkerställa att exploateringstakten inte skjuter i höjden igen så fort konjunkturen vänder, krävs strukturella reformer. Jordbruksverket har föreslagit en skärpning av miljöbalkens bestämmelser för att tvinga handläggande myndigheter att tillämpa reglerna mer restriktivt.

På kort sikt föreslås ändringar i plan- och bygglagen som ger länsstyrelserna rätt att överpröva och upphäva kommunala detaljplaner som strider mot miljöbalkens regler om exploatering av jordbruksmark. Detta skulle flytta tyngdpunkten från rent lokala expansionsekonomier till ett bredare, regionalt och statligt intresse.

Parallellt med stramare lagstiftning måste samhället hantera den akuta energiomställningen. Skåne står inför ett kraftigt växande elbehov, vilket har skapat ett starkt tryck på att etablera storskaliga solcellsparker på åkermark. För att förhindra att värdefull livsmedelsproduktion slås ut bör fokus riktas mot solsambruk (agrivoltaics), där vertikala eller högt placerade solceller kombineras med aktiv växtodling eller bete. Detta kräver att centrala myndigheter skyndsamt tar fram nationella riktlinjer och anpassade regelverk för att trygga både energi- och livsmedelsförsörjningen.