En ny fördjupande forskningsstudie från IVL Svenska Miljöinstitutet visar att högre halter av miljögiftet PFOS i ytvatten hänger tydligt samman med högre halter i fisk. Resultaten bygger på 13 års återkommande miljöövervakning och ger viktig kunskap för framtida vattenvård, miljöövervakning och åtgärder i skånska sjöar, vattendrag och kustområden.

Vad innebär PFAS, PFOS och bioackumulering?

För att förstå studiens räckvidd och betydelse är det värdefullt att reda ut begreppen:

• PFAS och PFOS: PFAS är ett samlingsnamn för tusentals industriellt framställda kemikalier som är extremt svårnedbrytbara i naturen – ofta kallade evighetskemikalier. PFOS är en av de mest välkända och toxiska varianterna inom PFAS-gruppen.
• Bioackumulering: Beskriver hur ett ämne lagras och samlas i levande organismer i högre koncentrationer än i omgivningen. När fiskar tar upp PFOS ur vattnet bryts ämnet inte ner, utan ackumuleras i kroppen och förs vidare uppåt i näringskedjan till rovfiskar, fåglar och människor.
• Gränsvärden: Myndighetsfastställda nivåer för säkra eller tillåtna koncentrationer i miljö och livsmedel för att skydda ekosystem och folkhälsa.

Tydligt samband mellan ytvatten och fiskbestånd

Studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Environmental Toxicology and Chemistry, baseras på mätdata från miljöövervakningsprogram under åren 2010–2023. När forskarna analyserade mätningarna framträdde ett entydigt mönster: högre halter av PFOS i ytvattnet leder direkt till högre koncentrationer i fisken.

Resultaten överensstämmer dessutom väl med omfattande internationella studier, vilket bekräftar att mekanismen är allmängiltig i såväl sötvatten som brackvatten. Analysen visar att direkt upptag från vattnet är en primär spridningsväg till fisken, även om födan också spelar en betydande roll.

”Att identifiera samband av det här slaget är värdefullt. Om det påträffas förhöjda halter i fisk finns anledning att undersöka om det sker en lokal PFAS-tillförsel till vattnet.”
– Valentin Mansanarez, statistiker vid IVL

Från mätdata till beslutsstöd och spridningsmodeller

Forskningen ingår i ett större IVL-projekt som utvecklar avancerade spridningsmodeller för miljöföroreningar i vattenmiljöer. Målet är att skapa ett konkret beslutsstöd för kommuner, länsstyrelser och vattenvårdsförbund, så att effekterna av planerade sanerings- och skyddsåtgärder kan beräknas i förväg.

”När vi kan koppla PFOS-halten i vattnet till halten i fisk får vi bättre möjligheter att bedöma hur åtgärder som minskar tillförseln av PFAS också kan påverka halterna i fisk.”
– Joakim Hållén, projektledare vid IVL

Relevans för skånska vattendrag och miljöskydd

För Skåne och Öresundsregionen utgör IVL:s resultat ett viktigt underlag. I skånska åar, sjöar och kustvatten har förekomsten av PFAS och PFOS länge följts noggrant. För sportfiskare, naturintresserade och lokala beslutsfattare är studien en tydlig påminnelse om att ytvattnets kvalitet är avgörande för hela akvatiska ekosystemet.

Långsiktig miljöövervakning kräver politisk prioritering

Att sambandet mellan vatten och fisk kunde beläggas vetenskapligt beror på att mätningar genomförts systematiskt under mer än ett decennium. Forskarna understryker vikten av att inte dra ner på resurserna till långsiktig miljöövervakning.

”Det är bekymmersamt när långsiktig miljöövervakning prioriteras ned. Politiska beslut om dagens miljöövervakning avgör vilken kunskap vi kommer att ha om tio eller tjugo år. Långa tidsserier är avgörande för att förstå hur miljön svarar på förändrad belastning och om samhällets miljöskyddsåtgärder får den avsedda effekten.”
– Magnus Karlsson, associerad forskare vid IVL