Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) fattade den 16 december 2025 ett djupt ingripande beslut mot Vellinge kommun (Dnr 3.5.1-29402/2024-17). Beslutet, som är resultatet av en omfattande granskning av rättssäkerheten i kommunernas myndighetsutövning för barn och unga, blottlägger allvarliga, systematiska brister inom förvaltningens kärnområden. Tillsynen, som leddes av enhetschef Helen Nyman tillsammans med inspektörerna Malin Lindqvist och Linda Svensson, visar att kommunen har misskött sina skyldigheter gällande placeringar, orosanmälningar, uppföljning och egenkontroll. Vi kommer i en serie med artiklar följa upp dessa problem och hur kommunen har hanterat det.

Kommunen ålades att senast den 6 februari 2026 lämna en skriftlig redogörelse till Ivo rörande sin inställning till bristerna samt redovisa vilka åtgärder som genomförts eller planeras för att säkra barnens trygghet. Granskningen sker under en period av historiska förändringar för svensk socialtjänst, efter att den nya socialtjänstlagen (2025:400) trädde i kraft med skärpta krav på förebyggande insatser, tillgänglighet och ett stärkt barnrättsperspektiv.

Brister i kontrollen av familjehem och placeringar

Enligt socialtjänstlagen har socialnämnden ett långtgående ansvar för att tillförsäkra placerade barn en trygg, säker och ändamålsenlig vård. Ivo konstaterar dock att Vellinge kommun upprepade gånger har brustit i sina kontroller inför placeringar av barn och unga i enskilda hem.

Ett av de mest anmärkningsvärda felen är att kommunen inte systematiskt kontrollerar om tilltänkta familjehem bedrivs yrkesmässigt. Enligt socialtjänstlagen är det uttryckligen förbjudet att bedriva familjehem i yrkesmässig form. Att underlåta denna kontroll innebär att kommunen riskerar att placera barn i kommersiellt drivna verksamheter utan adekvat insyn.

Vidare har kommunen åsidosatt kraven i Socialstyrelsens föreskrifter om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem. Enligt bestämmelserna måste kommunen inhämta referenser från de kommuner som har, eller under de senaste fem åren har haft, barn placerade i det aktuella familjehemmet. Genom att inte genomföra dessa kontroller inför beslut om placering åsidosätter förvaltningen kraven på en noggrann bedömning av om det tilltänkta hemmet faktiskt kan tillgodose det enskilda barnets specifika behov.

Orosanmälningar hanteras i strid med lagen

Ivos tillsyn visar på allvarliga avvikelser i hur Vellinge kommun hanterar orosanmälningar om barn som misstänks fara illa. Enligt lagen är socialnämnden skyldig att omedelbart inleda en utredning när den tar emot uppgifter som kan föranleda åtgärder. Kommunen har dock misslyckats med att säkerställa att dessa utredningar inleds utan dröjsmål, vilket utgör en direkt risk för barns hälsa och säkerhet.

Ett annat allvarligt systemfel uppstår när ett barn under en pågående utredning byter vistelsekommun. Enligt gällande lagstiftning har den ursprungliga kommunen en lagstadgad skyldighet att slutföra utredningen och fatta beslut i ärendet.

Under Ivos inspektion och de tillhörande gruppintervjuerna framkom att Vellinges socialsekreterare har arbetat under stor osäkerhet och tillämpat ett felaktigt arbetssätt. I stället för att slutföra utredningarna har personalen överlämnat dem till den nya kommunen så snabbt som möjligt. Varken förvaltningens ledning eller omsorgsnämnden kunde vid granskningen redovisa hur de säkerställer att det lagstadgade ansvaret upprätthålls.

Djup klyfta mellan ledningens självbild och barnens verklighet

När det gäller uppföljning av placerade barn blottlägger Ivos granskning en anmärkningsvärd klyfta mellan omsorgsnämndens officiella beskrivning och de placerade barnens faktiska vardag.

Under inspektionen hävdade ledningen och nämnden att de alltid säkerställer att alla barn har aktuella kontaktuppgifter till sin socialsekreterare och att det finns en utbredd kännedom om barnen. De digitala barnenkäter som Ivo genomfört bland placerade barn från Vellinge visar dock en helt annan verklighet.

Nämndens underlåtenhet att säkerställa fungerande kontaktvägar innebär att placerade barn lämnas utan möjlighet att nå sin skyddande myndighet. Otydligheten sträcker sig även till klagomålshanteringen. Det råder en osäkerhet hos personalen kring hur klagomålshanteringen fungerar, och ledningen har inte kunnat visa hur de garanterar att barn och unga har praktisk möjlighet att klaga på sin vård eller handläggning.

Det systematiska kvalitetsarbetets haveri

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete ska den som bedriver socialtjänst utöva egenkontroll i den omfattning som krävs för att säkra verksamhetens kvalitet. Ivos tillsyn visar dock att Vellinge kommuns egenkontroll har varit i det närmaste obefintlig inom kritiska områden.

Genom att helt förbise dessa områden har Vellinge kommuns ledning saknat verktyg för att upptäcka allvarliga avvikelser i sin myndighetsutövning. Utan en fungerande egenkontroll kan kommunen inte garantera att personalen och inhyrda konsulter arbetar i enlighet med ledningssystemets fastställda processer.

Sårbarhet för korruption och välfärdsbrottslighet

Under de senaste åren har Ivo kraftigt skärpt sina kontroller och återkallat över 120 tillstånd inom omsorgssektorn för att motverka att oseriösa och kriminella aktörer söker sig till välfärdssektorn för att driva HVB-hem, stödboenden och familjehem. Trots denna nationella hotbild visar Ivos utredning att Vellinge kommun uppvisar en farlig sårbarhet:

• Under perioden oktober 2023 till oktober 2024 genomförde kommunen inga riskanalyser gällande jäv och korruption.
• Kommunen genomför inte utbildningar – och kontrollerar inte effekten av utbildningar – som rör otillbörlig påverkan genom gåvor, förmåner, trakasserier, hot eller jävssituationer.
• Det råder en betydande skillnad i uppfattning inom förvaltningen; ledningen hävdar att de har kommunövergripande rutiner och har utbildat på avdelningsnivå, medan socialsekreterarna vittnar om att de aldrig har erhållit någon sådan utbildning.

Genom att inte arbeta aktivt med dessa frågor riskerar kommunen att missa varningssignaler rörande oseriösa aktörer, vilket kan leda till att placeringar sker i osäkra miljöer.

Ett bredare mönster av förvaltningsbrister

De allvarliga brister som Ivo identifierat inom barn- och ungdomsvården kan inte betraktas som isolerade händelser. De speglar i stället ett bredare mönster i Vellinges kommunala förvaltning, där byråkratiska processer och bristande dokumentation upprepade gånger har drabbat enskilda medborgare.

Ett tydligt exempel på denna förvaltningskultur återfinns i Skåne Plus tidigare granskning av ett LSS-boende i Vellinge. En ung man med autism och tvångssyndrom lämnades där i svår sanitär misär och utsattes för medicinska risker på grund av att personalen saknade en skriftlig genomförandeplan. I stället för att upprätta en sådan plan, vilket krävs enligt Socialstyrelsens föreskrifter, hävdade förvaltningen att de arbetade efter en ”muntlig genomförandeplan” – ett begrepp som saknar all juridisk bärighet.

Denna ovilja att respektera formella kontrollmekanismer bekräftas även av ett beslut från Justitieombudsmannen (JO) den 18 februari 2026. JO riktade då skarp kritik mot Vellinge kommuns tidigare kanslichef. Kritikens kärna rörde ett e-postmeddelande till en medborgare i Arrie by som bedömdes utgöra en otillbörlig påtryckning för att få personen att avstå från sin lagstadgade rätt att överklaga kommunala beslut.

JO slog fast att agerandet stred mot regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet, och framhöll att företrädare för det allmänna aldrig får agera så att det uppfattas som påtryckningar mot enskildas demokratiska rättigheter. Det finns en tydlig röd tråd mellan JO-beslutet, bristerna inom LSS och de nu aktuella avvikelserna inom barn- och ungdomsvården; i samtliga fall har kommunen rundat lagstadgade krav till förmån för interna, informella arbetssätt.

Slutsatser och skärpt lagstiftning sätter press på kommunen

Vellinge kommuns hantering av barn- och ungdomsvården uppfyller inte grundläggande rättssäkerhetskrav. Genom att underlåta att kontrollera familjehem, missköta orosanmälningar, isolera placerade barn från deras handläggare och ignorera behovet av egenkontroll och korruptionsförebyggande arbete har omsorgsnämnden utsatt utsatta barn för betydande risker.

Tidsfristen för Vellinge kommuns yttrande till Ivo löpte ut den 6 februari 2026. Förvaltningen står nu under hård press att visa att de genomfört konkreta förändringar. Denna press förstärks av den skärpta lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2026. Kommunerna har nu en betydligt mer omfattande skyldighet att omedelbart anmäla allvarliga brister i tillståndspliktiga verksamheter till Ivo, samtidigt som Ivos sanktionsmöjligheter har förstärkts avsevärt.

Därtill förbereder regeringen att införa ett helt nytt tillståndskrav för familjehem i syfte att rensa ut oseriösa aktörer. För Vellinge kommun innebär dessa reformer att det inte längre finns något utrymme för bristfälliga kontroller eller informella lösningar. Förvaltningen måste nu bygga upp en rättssäker struktur som sätter barnets bästa i främsta rummet, helt i enlighet med intentionerna i den nya socialtjänstlagen.

Läs mer på Skåne Plus

• Under ytan…En kamp för värdighet i Vellinge

Källor

• Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), beslut 2025-12-16, Dnr 3.5.1-29402/2024-17.
• Justitieombudsmannen (JO), beslut 2026-02-18, Dnr 8942-2025.
• Socialtjänstlagen (2025:400).
• Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9, SOSFS 2012:11, SOSFS 2014:5).