Under ytan…Sex politiker åtalas för grovt tjänstefel

I mars 2022 fattade politikerna i Staffanstorp ett beslut som skakade om svensk politik. De valde att medvetet bryta mot lagen genom att vägra ta emot de kvotflyktingar som kommunen var skyldig att välkomna. Som skäl angavs den akuta flyktingkrisen efter Rysslands invasion av Ukraina. Agerandet fick dubbla juridiska efterspel. Först dömdes kommunen för diskriminering av en syrisk familj som lämnades utan hjälp. Därefter väcktes ett historiskt åtal för grovt tjänstefel mot sex av de ansvariga politikerna. Fallet har blivit en prövning av den svenska rättsstaten och har startat en nationell debatt om gränsen mellan politiska beslut och lagbrott, och om förhållandet mellan stat och kommun.

En politisk trotshandling med mänskliga konsekvenser

Händelsekedjan tog sin början den 23 mars 2022, i skuggan av Rysslands invasion av Ukraina. Den moderatledda kommunstyrelsen i Staffanstorp, med stöd av Sverigedemokraterna och under ledning av ordförande Christian Sonesson (M), beslutade att införa ett omedelbart stopp för mottagande av kvotflyktingar. Den officiella motiveringen var att koncentrera resurserna på flyktingar från ”vårt europeiska närområde”. Sonesson var explicit med att kommunen inte skulle ta emot ”utomeuropeiska flyktingar” så länge kriget i Europa pågick.

Beslutet var en medveten trotshandling mot bosättningslagen, som är tvingande och inte ger kommuner rätt att neka mottagande. Länsstyrelsen i Skåne kritiserade agerandet och menade att Staffanstorp ”utmanar rättsstatens principer”. Ukrainakrisen framstod som ett strategiskt verktyg för att genomdriva en ideologiskt motiverad politik, vilket senare blev en central punkt i den fällande domen för diskriminering.

Den 13 juni 2022 upphävdes stoppet, inte för att det var olagligt, utan för att Migrationsverkets prognoser för ukrainska flyktingar justerats ned. Sonesson vidhöll att det ursprungliga beslutet var ”rätt”, vilket visade en fortsatt ovilja att erkänna lagens primat och sannolikt stärkte åklagarens beslutsamhet att driva ärendet vidare.

Bakom den politiska konflikten fanns en mänsklig verklighet. Familjen Al Hariri från Syrien, som anvisats till Staffanstorp, lämnades strandsatta vid ankomsten till Sverige. ”Rättvisans land välkomnade oss med diskriminering”, konstaterade pappan i familjen i en intervju. Med hjälp av Malmö mot Diskriminering stämde familjen kommunen och i december 2024 fällde Lunds tingsrätt kommunen för diskriminering baserad på nationellt ursprung. Domen fastställde att prioritering mellan flyktinggrupper baserat på ursprung är olaglig och utgjorde en viktig principiell seger för familjen.

Bosättningslagen och ett historiskt åtal

Bosättningslagen från 2016 infördes för att skapa en jämnare fördelning av flyktingmottagandet och ge nyanlända bättre förutsättningar att etablera sig. En granskning från Riksrevisionen 2021 bekräftade att lagen i stort sett uppnått sina syften, med kortare väntetider och bättre etablering på arbetsmarknaden som följd. Lagens kärna är dess tvingande karaktär; en kommun är skyldig att ta emot anvisade nyanlända.

Fallet Staffanstorp blottlade dock en kritisk svaghet: avsaknaden av administrativa sanktioner, som viten, mot kommuner som bryter mot lagen. Detta tvingade fram en eskalering till det straffrättsliga systemet. Den 5 september 2025 väckte Åklagarmyndigheten ett historiskt åtal mot sex kommunpolitiker för grovt tjänstefel. Kammaråklagare Magdalena Petersson menade att de förtroendevalda ”allvarligt har missbrukat sin ställning” och att beslutet fått konsekvenser för både enskilda och det allmänna.

Åtalet är unikt och syftar till att skapa praxis för när ett politiskt beslut övergår till att bli en kriminell handling. En juridiskt komplex fråga rör det individuella ansvaret. Förundersökningen visade att även ledamöter som röstade nej, men som inte formellt reserverade sig mot beslutet, kan hållas ansvariga. Om domstolen fastställer denna tolkning kommer det att radikalt förändra det politiska arbetet i Sveriges kommuner och regioner.

Ett konstitutionellt vägskäl för Sverige

I sin kärna representerar fallet en kollision mellan två grundläggande principer: den kommunala självstyrelsen och legalitetsprincipen, som slår fast att all offentlig makt måste ha stöd i lag. Försvaret har ramat in agerandet som en politisk handling för att försvara självstyret, medan åklagarsidan strikt hänvisar till lagens tvingande natur. Rättens utslag kommer oundvikligen att sända en stark signal om vilken princip som väger tyngst när de ställs mot varandra.

Oavsett dom har fallet redan fått bestående konsekvenser. Det har påskyndat en politisk process för att reformera bosättningslagen. Paradoxalt nog har regeringen tillsatt en utredning som ska föreslå ett nytt system med ”större inflytande” för kommunerna – just det som politikerna i Staffanstorp eftersträvade med sitt lagstridiga beslut. De kan därmed förlora slaget i rättssalen men vinna kriget om den framtida lagstiftningen.

Staffanstorpsaffären är därmed långt mer än en lokalpolitisk tvist. Den har blivit ett principiellt och prejudicerande fall som tvingar fram ett nationellt klargörande kring gränserna för politisk makt, rättsstatens okränkbarhet och det yttersta ansvaret för förtroendevalda. De dubbla rättsprocesserna drar upp en ny och tydligare linje mellan legitimt politiskt agerande och olagligt maktmissbruk – en linje som kommer att forma svensk statsförvaltning för lång tid framöver.