Alla pratar om ChatGPT. Värderingen slår rekord på rekord. Men bakom kulisserna på världens mest omtalade företag, OpenAI, döljer sig en ekonomisk verklighet som fått analytiker att dra öronen åt sig. Med miljardförluster och en cirkulär ekonomi ifrågasätts nu om kejsaren verkligen har några kläder.
Det råder ingen tvekan om att OpenAI har startat en teknisk revolution. Men när företaget i oktober 2025 nådde en värdering på osannolika 500 miljarder dollar, började allt fler ställa sig frågan om marknaden tappat kontakten med verkligheten. Siffrorna talar nämligen sitt eget tydliga språk: under första halvåret 2025 drog företaget in 4,3 miljarder dollar – men gjorde samtidigt en nettoförlust på hisnande 13,5 miljarder dollar.
Det är en ”dödsspiral” som går tvärtemot klassisk affärslogik. För vanliga techbolag brukar fler användare betyda lägre kostnad per kund. För OpenAI är det tvärtom: ju fler som använder ChatGPT, desto mer ökar kostnaderna för den enorma datorkraft som krävs. Varje ny intjänad dollar kostar företaget nästan åtta dollar i utgifter.
En cirkulär ekonomi
En av de mest oroande varningssignalerna är hur pengarna rör sig i branschen. Kritiker menar att vi ser en ”cirkulär ekonomi” som blåser upp siffrorna konstgjort.
Ett tydligt exempel är hårdvarujätten Nvidia, som tillverkar de åtråvärda AI-chippen. Nvidia har gått in med upp till 100 miljarder dollar i investeringar i OpenAI. Men detta är inte en gåva utan motkrav. OpenAI har förbundit sig att använda pengarna för att bygga nya datacenter fyllda med – just det – Nvidias egna chip. Pengarna snurrar alltså runt: Nvidia investerar i OpenAI, som skickar tillbaka pengarna till Nvidia för att köpa hårdvara.
Samma mönster syns i OpenAIs avtal med Oracle, värt 300 miljarder dollar, där Oracle i sin tur köper chip av Nvidia för 40 miljarder. Resultatet är att alla inblandade kan visa upp rekordomsättning, trots att det är oklart om det finns tillräckligt många slutkunder som faktiskt är villiga att betala vad kalaset kostar.
Google: Nobelpris och vetenskaplig tyngd
Medan OpenAI bränner riskkapital på att hålla igång en konsumentprodukt, står konkurrenten Google (Alphabet) på en helt annan nivå av vetenskaplig och ekonomisk stabilitet.
Skillnaden blev uppenbar för hela världen hösten 2024 när Googles forskningsavdelning, DeepMind, dominerade Nobelprisen. DeepMinds VD Demis Hassabis och forskaren John Jumper tilldelades Nobelpriset i kemi för sin AI-modell AlphaFold. Till skillnad från en chatbot som skriver mejl, har AlphaFold löst en 50-årig biologisk gåta genom att förutsäga strukturen på nästan alla kända proteiner – ett genombrott som revolutionerar medicinutveckling och vår förståelse av livet självt. Även Nobelpriset i fysik gick till Geoffrey Hinton, ofta kallad ”AI:s gudfader”, för forskning han ledde under sin tid på Google.
Detta belyser en avgörande klyfta: OpenAI är en ”produktfabrik” som måste jaga nästa virala succé för att överleva. Google är en vetenskaplig institution. Google äger dessutom sin egen infrastruktur och har nyligen börjat hyra ut sina egna chip (TPU:er) till just OpenAI, som tvingats kapitulera och söka hjälp hos sin rival för att klara sina beräkningsbehov. Med stabila intäktsströmmar från annonser, molntjänster och Youtube behöver inte Google att AI ska bära hela företaget ekonomiskt från dag ett.
De juridiska bomberna
Som om de ekonomiska utmaningarna inte vore nog, hotas OpenAI av juridiska strider som kan bli existentiella. Stämningen från The New York Times gällande upphovsrätt är välkänd, men en annan domstolsorder från maj 2025 är potentiellt ännu farligare.
Domstolen har beordrat OpenAI att permanent bevara all användardata, även sådan som användare aktivt raderat. Detta skapar en direkt konflikt med europeiska GDPR-lagar och ”rätten att bli bortglömd”. För företagskunder som banker och sjukhus, som kräver att deras känsliga data raderas, är detta en mardröm. Om företagskunderna flyr på grund av säkerhetsrisker, försvinner OpenAIs enda väg till lönsamhet.
När spricker bubblan?
Experter som använder historiska modeller för finansiella bubblor ger nu AI-marknaden högsta varningsnivå (8 av 8). Tecknen finns där: extrem osäkerhet kring affärsmodellen, beroende av ständigt nytt riskkapital och en ”vi måste vara med”-hype som driver upp värderingar utan täckning i vinster.
Om investerarna börjar kräva verklig avkastning istället för tillväxtlöften, kan kassan snabbt sina för OpenAI. Frågan är inte längre om marknaden kommer att korrigeras, utan när – och hur hård smällen kommer att bli för de som satsat allt på ett enda kort.
Valfritt belopp
