Riksdagsvalet 2026 närmar sig med stormsteg, och det politiska landskapet är mer svårnavigerat än någonsin. Det som tidigare var stabila block har förvandlats till ett komplicerat pussel där bitarna inte riktigt verkar passa ihop.
Förr handlade politik ofta om att hitta den minsta gemensamma nämnaren. Idag handlar det istället om ”röda linjer” – absoluta krav och ultimatum som partierna ställer upp för att profilera sig. Problemet är att dessa krav nu är så många och så skarpa att de riskerar att låsa hela regeringsbildningen. Vi står inför en situation där nästan varje tänkbar regering blockeras av ett eller flera partiers ultimatum.
Denna analys kartlägger låsningarna inför valet i september 2026.
Sifferläget: En rysare med Liberalerna i fokus
För att förstå spelet måste vi titta på hur väljarna faktiskt tänker rösta. Just nu är det otroligt jämnt mellan blocken, men det finns en faktor som kan stjälpa allt för regeringssidan: Liberalernas kräftgång.
Opinionsläget vid ingången av valåret 2026 ser ut så här:
| Parti | Opinionsstöd (Jan 2026) | Trend sedan valet 2022 | Parlamentarisk status |
| Socialdemokraterna (S) | 34,2 % – 36,2 % | Uppåtgående | Dominerande parti, men beroende av stöd. |
| Sverigedemokraterna (SD) | 18,0 % – 21,3 % | Stabilt/Svagt ökande | Slåss med M om positionen som näst störst. |
| Moderaterna (M) | 17,5 % – 18,3 % | Nedåtgående | Pressade av regeringsansvaret och SD:s storlek. |
| Vänsterpartiet (V) | 7,1 % – 7,8 % | Ökande | Stärkt självförtroende under Dadgostar. |
| Miljöpartiet (MP) | 6,5 % | Återhämtat | Säkert över spärren, tydlig profilfråga (klimat). |
| Centerpartiet (C) | 4,8 % – 5,5 % | Svagt/Osäkert | Ligger farligt nära spärren, ny ledning prövas. |
| Kristdemokraterna (KD) | 3,4 % – 4,3 % | Balanserar | Pendlar kring spärren, beroende av stödröster. |
| Liberalerna (L) | 1,8 % – 2,8 % | Kritiskt | Under spärren i flertalet mätningar. |
Liberalernas situation är kritisk. Med siffror ner mot 1,8 procent riskerar hela det borgerliga regeringsalternativet att falla. Utan Liberalerna i riksdagen blir det nästan omöjligt för Ulf Kristersson att sitta kvar, om inte M, KD och SD tillsammans gör ett rekordval.
Oppositionens låsningar
På den rödgröna sidan ser det på papperet ut som att Magdalena Andersson har en chans att ta tillbaka makten. Men tittar man närmare på relationerna mellan partierna framträder djupa sprickor.
Vänsterpartiet kräver ministerposter
Under Nooshi Dadgostars ledning har Vänsterpartiet bytt strategi. De accepterar inte längre att bara vara ett stödparti som påverkar från sidan. Deras röda linje är tydlig: Ingen S-regering utan att Vänsterpartiet sitter med i regeringen. De har till och med börjat förbereda sig praktiskt för departementsarbete.
Miljöpartiets kärnkraftsveto
Miljöpartiet har återhämtat sig i opinionen, men energifrågan är fortfarande en stötesten. Språkröret Daniel Helldén har satt ner foten: MP kan inte sitta i en regering som bygger ny kärnkraft. Detta krockar med Socialdemokraternas svängning i frågan, där man nu öppnat för mer kärnkraft för att säkra industrins elbehov.
Centerpartiets dubbla nej
Centerpartiet, nu under ledning av Elisabeth Thand Ringqvist, försöker hitta tillbaka till en mittenposition. Deras strategi bygger på två absoluta nej: Nej till Vänsterpartiet i regering och Nej till Sverigedemokraterna. Detta sätter C i en svår sits. De behövs för att en S-regering ska få majoritet, men de vägrar att sitta i samma båt som Vänsterpartiet – som S också behöver.
Regeringssidans friktion
På högersidan, Tidö-sidan, har man regerat ihop i fyra år. Men samarbetet gnisslar, och kraven har hårdnat.
Sverigedemokraterna vill in i värmen
Sverigedemokraterna har tröttnat på att vara stödparti. Jimmie Åkessons besked inför valet är ett ultimatum: SD ska ha ministerposter, annars blir det inget stöd. De anser att de som ett av Sveriges största partier nu måste få utöva makt fullt ut, med egna ministrar i regeringen.
Liberalernas sista strid
För Liberalerna och partiledaren Simona Mohamsson handlar valet om överlevnad. För att behålla sina socialliberala väljare har de dragit en skarp gräns: L släpper inte fram en regering där SD har ministerposter. Det är en direkt krock med SD:s krav. Om Liberalerna viker sig här riskerar de att utplånas, men om de står på sig kan de fälla sin egen regeringssida.
Tre möjliga scenarier efter valet
När vi lägger ihop alla dessa röda linjer ser vi att det politiska systemet riskerar att gå i baklås. Här är tre tänkbara utgångar:
Scenario A: Högerseger men kaos
M, KD och SD får majoritet, men Liberalerna åker ur riksdagen eller vägrar släppa in SD i regeringen. Det kan leda till en ren M+KD+SD-regering, men utan egen majoritet blir den extremt svag och beroende av ”hoppande majoriteter”.
Scenario B: Rödgrön röra
S, V, MP och C får majoritet. Men när regeringen ska bildas säger V ”vi ska vara med” och C säger ”aldrig i livet”. Antingen tvingas V backa (igen), eller så spricker samarbetet innan det ens börjat. Risken är att C söker sig högerut, men där möts de av dörren till SD.
Scenario C: Det totala dödläget
Ingen sida kan bilda en handlingskraftig regering på grund av de inbördes kraven. Talmannens rundor tar slut, och Sverige kan tvingas till extra val strax efter det ordinarie valet.
Sammanfattning
Valåret 2026 präglas av en paradox. Väljarna vill ha handlingskraft för att lösa problem med ekonomi och kriminalitet, men partierna svarar med att bygga murar som gör handlingskraft omöjlig.
De röda linjerna är inte bara valfläsk – de är strategier för överlevnad. För Liberalerna och Centerpartiet handlar det om identitet. För V och SD handlar det om makt och status. För väljarna i Skåne och resten av Sverige innebär detta att regeringsfrågan är helt öppen. Det enda vi vet säkert är att förhandlingarna efter valnatten kommer att bli de svåraste i modern tid.
Valfritt belopp
