Berättelsen om utrivningen av det gamla vattenkraftverket vid Hammarmölledamm i Hovdala naturreservat rymmer en djupgående konflikt mellan olika miljöintressen. Det är en historia där produktionen av förnybar el ställdes mot bevarandet av biologisk mångfald och hotade arter. När ett domstolsbeslut om utrivning väl föll, förvandlades en välmenande naturvårdsåtgärd oavsiktligt till en akut ekologisk kris. Dramatiken i ån ledde till en heroisk räddningsaktion, byråkratiska utmaningar, ett rättsligt efterspel och slutligen hoppet om en ny, blomstrande framtid för Hovdalas natur.

Historiken bakom Hovdala naturreservat och dess biologiska värden

Hovdala naturreservat i Hässleholms kommun är ett område av exceptionell betydelse för den lokala biologiska mångfalden. Det 320 hektar stora området inrättades som naturreservat under 2022 för att långsiktigt skydda unika miljöer som utgör hemvist för en anmärkningsvärt hög koncentration av rödlistade arter.

I skogarna och längs vattendragen finns allt från sällsynta svampar och fjärilar till fåglar som kungsfiskare. Kanske mest fascinerande är områdets fladdermöss; av Sveriges nitton kända fladdermusarter har arton observerats inom reservatet. Dessa nattaktiva jägare är helt beroende av de insektsrika miljöer som våtmarker och öppna gräsmarker kring Hovdala erbjuder. Länsstyrelsen tillämpar även innovativ skötsel, som att tillåta motorcyklar köra i en gammal täkt för att skapa den blottlagda sand som extremt sällsynta vildbin kräver för sin överlevnad.

Flodpärlmusslans biologi och Hovdalaåns ekologiska betydelse

För att förstå krisen vid Hammarmölledamm måste man bekanta sig med flodpärlmusslan. Hovdalaån utgör en av Skånes absolut viktigaste hemvister för denna starkt hotade art. Musslan kräver kallt, syrerikt och strömmande vatten med rena grusbottnar.

Arten har en mycket komplex livscykel. Dess larver måste under en period leva som ofarliga parasiter på öringens gälar för att utvecklas. När de därefter släpper taget och faller till botten som små musslor, kvävs de snabbt om bottnen är täckt av slam. Problemet med Hammarmölledamm var att den utgjorde en absolut fysisk barriär som hindrade öringen från att vandra, vilket innebar att musslans livscykel bröts och populationen isolerades.

Konflikten kring det gamla vattenkraftverket och legaliseringskraven

Hammarmölledamm och dess lilla vattenkraftverk, uppfört 1916, har under mer än ett sekel varit ett ikoniskt inslag i landskapet. I takt med en skärpt miljölagstiftning krävde Länsstyrelsen att ägaren, det kommunala bolaget Hibab, skulle bygga en fiskväg förbi kraftverket för att återskapa åns naturliga flöden.

Bolaget ställde sig tvekande till detta. Uträkningar visade att en faunapassage, kombinerat med ett stort renoveringsbehov, skulle kosta minst fem miljoner kronor. Hibab argumenterade för att dammen hade viktiga kulturhistoriska värden och ville ha kvar anläggningen intakt. Därmed uppstod en klassisk konflikt mellan bevarandet av småskalig vattenkraft och återskapandet av naturliga miljöer för hotade arter.

Mark- och miljödomstolens prövning och det historiska beslutet

Målet fick sitt avgörande i Mark- och miljödomstolen våren 2024. Rätten gick helt på Länsstyrelsens linje och avslog ansökan om fortsatt tillstånd för vattenverksamheten. Domstolen konstaterade att den försumbara mängd elektricitet som producerades inte på långa vägar kunde motivera den skada dammen orsakade åns ekosystem och flodpärlmusslorna.

Domen var tydlig: hela dammanläggningen skulle rivas ut till sin grundläggningsnivå för att återskapa en naturligt ringlande åfåra, men den kulturhistoriska kraftstationsbyggnaden fick stå kvar som ett landmärke.

Utrivningen och den ödesdigra tömningen våren 2025

I april 2025 påbörjades det känsliga arbetet med att riva ut dammen. Det första steget var en försiktig och långsam tömning av vattnet med hjälp av stora hävertar. Syftet var att ge ån tid att anpassa sig och undvika slamflykt. Tömningen avslutades den 12 maj.

Men under ytan hade de hydrologiska krafterna underskattats. När vattenvolymen minskade ökade strömhastigheten dramatiskt. Oväntat stora mängder slam och sediment, som lagrats på dammbottnen under hundra år, revs upp och spolades okontrollerat med utloppsvattnet rakt ner i Hovdalaån.

Slamkatastrofen och det omedelbara hotet mot flodpärlmusslorna

Ironin var total. Det kostsamma naturvårdsprojektet, som syftade till att rädda flodpärlmusslan, höll nu istället på att utplåna arten lokalt. Det klara vattnet förvandlades till en mörkbrun sörja. Tungt sediment lade sig över bottnarna i upp till en halv meter tjocka lager och började kväva allt liv.

Musslorna visade extrema tecken på stress. I desperata försök att få syre började fridlysta urdjur gräva sig upp ur gyttjan mot det fria vattnet. Eftersom vårsolen snart skulle värma upp vattnet och drastiskt sänka syrehalten, varnade biologer för en nära förestående massdöd.

Den desperata och akuta räddningsaktionen

Insikten om katastrofen utlöste en krishantering av sällan skådat slag. Länsstyrelsen beviljade blixtsnabbt en akut dispens från artskyddsförordningen för att experter skulle få hantera de fredade djuren. Den 17 maj inleddes räddningsaktionen.

Biologer i vadarbyxor klev ner i åns grumliga vatten. Eftersom sikten var noll fick de känna sig fram med händerna i den djupa gyttjan för att plocka upp överlevande musslor. Djuren lades i nätburar och bars till rena bottnar uppströms den forna dammen. Totalt räddades cirka 500 individer i aktionen, men stora delar av ån var för djupa och leriga för att kunna genomsökas, vilket lämnade tusentals musslor åt ett ovisst öde.

Administrativa brister, semesterstängt och uteblivna kontroller

Efter den omedelbara krisen krävde Länsstyrelsen att Hibab noggrant skulle bevaka vattennivåer och sedimentpålagring både nedströms och vid musslornas nya hemvist. Kontrollerna bedömdes vara livsviktiga då sommarens låga vattenflöden är extra riskabla.

Trots krav från både Länsstyrelsen och domstol avstannade övervakningen helt under sommaren. I slutet av juli kunde lokalpressen avslöja att kontrollerna inte hade genomförts på över en månad, med den förbluffande förklaringen att det kommunala fastighetsbolaget helt enkelt hade industrisemester. Det administrativa haveriet belyste svårigheterna med att låta kommersiella aktörer ansvara för extremt tids- och kunskapskrävande naturvårdsinsatser.

Rättsligt efterspel och polisanmälan mot Hibab

Efterdyningarna eskalerade under början av 2026 i en öppen juridisk konflikt. Länsstyrelsen valde att polisanmäla Hibab för oaktsamhet. Anmälan grundade sig på att bolaget hade avbrutit dammtömningen med hävertar efter 13 dagar, istället för de exakt 14 dagar som domstolen stipulerat som ett av tjugo villkor.

En företagsbot på 100 000 kronor utfärdades, men Hibabs styrelse beslutade enhälligt att motsätta sig strafföreläggandet. Bolaget ansåg att en dags skillnad enbart utgjorde ett ringa brott och att de i övrigt hade skött processen med öppenhet mot myndigheterna. Ärendet går därmed mot en rättslig prövning som kan komma att bli prejudicerande för framtida miljöarbeten.

Framtidsvisionen med våtmarker och asiatiska vattenbufflar

Längs ån fortsätter idag arbetet med att förverkliga Länsstyrelsens framtidsvision. För att kompensera för den försvunna dammspegeln och stärka vattenmiljöerna har statliga medel på två miljoner kronor sökts och beviljats för att anlägga två nya sidovåtmarker intill ån. Dessa planeras att fungera både som reningsverk för näringsrikt vatten och som viktiga insektsbarnkammare för områdets hotade fladdermöss.

Dessutom introducerade reservatsförvaltaren asiatiska vattenbufflar under sommarhalvåret. Bufflarna är experter på att ta sig fram i djup lera utan att fastna, och genom att beta ner sly förhindrar de att den gamla dammbottnen växer igen. När de badar i slammet skapar de dessutom gropar som fylls med vatten och bildar perfekta livsmiljöer för sällsynta insekter och groddjur. Med naturvårdsentreprenörer på fyra ben tar ett starkare och rikare ekosystem form i hjärtat av Hovdala.