Den 20 juni röstade EU:s medlemsländer igenom ett förslag som lägger till ytterligare 26 arter på EU:s förteckning över invasiva främmande arter. Detta beslut innebär att totalt 114 arter nu kommer att regleras, vilket är ett viktigt steg i kampen mot ett av de största hoten mot biologisk mångfald i världen. Förbuden, som bland annat omfattar import, försäljning, överlåtelse och spridning i naturen, kommer att träda i kraft efter sommaren för de flesta arter.
Enligt Johan Linnander, handläggare på Naturvårdsverket, anses de arter som hamnar på förteckningen vara ”så pass skadliga i länder inom EU att det motiverar förbud för alla medlemsländer”. Många av dessa nya arter finns redan i svensk natur, medan andra är så kallade ”dörrknackare” som ännu inte etablerat sig i Sverige men riskerar att göra det, förklarar Lina Tomasson, nationell samordnare för invasiva främmande arter på Havs- och vattenmyndigheten.
Flera av de nya arterna bedöms vara särskilt relevanta för Sverige:
- Lövplattmask (Obama nungara): Denna rovdjursart, som upptäcktes i Sverige hösten 2024, lever på daggmaskar, sniglar och snäckor. Dess spridning skulle kunna påverka ekosystem och jordbruk negativt. Cajza Eriksson, samordnare för invasiva arter på land på Länsstyrelsen Skåne, ser mycket positivt på att EU tar upp lövplattmasken, då det förväntas minska risken för att plattmaskar kommer in i Sverige med importerat växtmaterial. Att arten nu är reglerad på EU-nivå visar att Sveriges tidigare nödåtgärder var befogade.
- Parkslide, Jätteslide och Hybridslide (Reynoutria japonica, R. sachalinensis och R. x bohemica): Dessa kärlväxter är redan välkända och ökända i Sverige för sin förmåga att snabbt ta över stora områden och tränga ut andra arter. De är seglivade växter med stor spridningskraft. Eftersom de redan är vitt spridda i Sverige är de undantagna kravet på utrotning. Dock är det fortfarande förbjudet att sprida, sälja och transportera dessa arter för fastighetsägare. Cajza Eriksson betonar att parkslide är svår att hantera och väcker mycket oro, och att ”rätt hantering är centralt för att vi inte ska få ökad spridning”. Naturvårdsverket kommer att ta fram hanteringsprogram för långsiktig hantering av dessa arter.
- Mink (Neogale vison): Detta mårddjur från Nordamerika är ett stort hot mot biologisk mångfald i skärgårdsmiljöer, särskilt mot markhäckande fåglar då den äter både ungar och ägg. Även mink, liksom parkslide, är vanligt förekommande och undantas kravet på utrotning. För mink och nordamerikansk bäver ges dock en övergångsperiod på två år innan förbuden träder i kraft fullt ut.
- Sikahjort (Cervus nippon) och Nordamerikansk bäver (Castor canadensis): Dessa arter finns i Sveriges grannländer och kan potentiellt sprida sig till Sverige, där de riskerar att konkurrera om föda med inhemska hjortar och den europeiska bävern.
- Sydfyrling (Crassula helmsii): Sverige har redan arbetat offensivt mot denna art, med utrotningsförsök i Skåne (2016) och Halland (2023). Arten är dock mycket anpassningsbar och svår att utrota när den väl etablerar sig, vilket den gjort i bland annat Storbritannien och Nederländerna. Sydfyrling kan bilda täta mattor i blöta miljöer, konkurrera ut inhemska växter och negativt påverka djurarter som groddjur.
- Väderålen (Misgurnus anguillicaudatus): Denna art förekommer ibland i akvariehandeln och trädgårdsdammar men har ännu inte hittats i svensk natur, vilket gör den till en ”dörrknackarart”. Väderålen är mycket anpassningsbar, kan föröka sig snabbt och till och med överleva på land i upp till tre månader om den hålls fuktig.
Båda Sydfyrling och Väderål har föreslagits av Havs- och vattenmyndigheten för en nationell förteckning, som ännu inte har beslutats.
Det nya beslutet från EU-kommissionen markerar ett gemensamt krafttag mot dessa skadliga arter, vilket kommer att underlätta Sveriges arbete med att förhindra deras etablering och begränsa deras spridning.
