En nyligen publicerad, omfattande rapport från Livsmedelsverket och Jordbruksverket ger en samlad bild av Sveriges livsmedelsförsörjning i fredstid. En av de mest framträdande slutsatserna är att Sveriges egen kapacitet att producera mat är i grunden god. Den inhemska produktionen skulle, under ett genomsnittligt år och om all producerad mat konsumerades i Sverige, kunna täcka energibehovet för upp till 14 miljoner invånare. Detta innebär att vi teoretiskt skulle kunna försörja en befolkning som är cirka 30 procent större än den nuvarande. Den svenska produktionen täcker även behovet av protein, kolhydrater och fibrer, samt många viktiga vitaminer och mineraler. För vissa mikronäringsämnen, som framför allt finns i fisk, salt, frukt och grönt, finns dock ett visst underskott som idag kompenseras genom internationell handel.
Skåne och Västra Götaland som livsmedelsnav
Rapporten lyfter fram en tydlig geografisk koncentration av livsmedelsproduktionen i Sverige, vilket också utgör en betydande sårbarhet. Hela 52 procent av Sveriges primärproduktion av livsmedel sker i Skåne och Västra Götalands län. Om man expanderar perspektivet till hela Götalandsregionen, står denna landsdel för den absolut största andelen av Sveriges totala livsmedelsproduktion, med cirka 78 procent av de producerade kalorierna under 2023.
Denna koncentration är inte begränsad till enbart primärproduktionen. Även livsmedelsförädlingen är starkt koncentrerad till dessa områden. Västra Götalands län huserar drygt var femte förädlingsanläggning, och tillsammans med Skåne och Stockholms län finns ungefär hälften av landets förädlingsanläggningar i dessa regioner.
Implikationer för logistik och försörjning i hela landet
Denna starka geografiska koncentration medför betydande krav på logistik och transporter. Eftersom en stor del av utrikeshandeln med livsmedel, samt nödvändiga insatsvaror som diesel, mineralgödsel och reningskemikalier, också förs in i landet via just dessa sydliga län (genom broar och hamnar), blir fungerande transportkedjor och logistik helt avgörande för att livsmedelsförsörjningen ska fungera i hela landet. Skulle distributionen störas, måste maten kunna nå befolkningen oavsett var i landet den befinner sig.
Beroenden och sårbarheter i den bredare livsmedelskedjan
Utöver den geografiska koncentrationen påpekar rapporten att Sveriges livsmedelsproduktion är starkt beroende av import av insatsvaror. För många nödvändiga produkter, som mineralgödsel, utsäde och växtskyddsmedel, finns liten eller ingen inhemsk produktion. Även dricksvattenproduktionen är beroende av reningskemikalier, varav en del importeras. Handel med andra länder, särskilt inom EU, bidrar visserligen med stabilitet och ett bredare utbud, men omkring 70 procent av denna handel styrs av konsumentpreferenser, vilket vid ett handelsstopp skulle innebära en avsevärt minskad variation, även om det inte direkt skulle leda till total brist på mat.
På konsumentsidan är hemberedskapen generellt låg. Endast 39 procent av befolkningen uppskattade 2022 att de hade mat hemma för minst en veckas förbrukning. För dricksvatten var motsvarande siffra ännu lägre, endast 19 procent. Vidare är en liten, men viktig, andel av befolkningen (upp till 3 procent) helt eller till större del beroende av offentliga måltider för sin försörjning. Endast cirka 60 procent av kommunerna hade 2021 en beredskapsplan för sin måltidsverksamhet, vilket understryker ytterligare en sårbarhet i kedjan.
Sammanfattningsvis visar rapporten att Sveriges grundläggande produktionskapacitet är robust. Men den geografiska koncentrationen av primärproduktion och förädling i södra Sverige, tillsammans med ett stort importberoende för insatsvaror, skapar en tydlig sårbarhet. Det krävs därför fortsatt fokus på att öka robustheten och säkerställa fungerande logistikkedjor för att garantera livsmedelsförsörjningen i hela landet, särskilt i tider av kris eller krig.
