De nämnda anläggningarna är avsedda för olika typer av forskning och kompletterar varandra snarare än att konkurrera direkt. Vi reder ut lite förenklat vad de olika anläggningarna används till.
Här är en uppdelning av deras huvudfokus:
- ESS (European Spallation Source) i Lund: Fokuserar på materialvetenskap och livsvetenskap med hjälp av neutroner. Genom att ”skjuta” neutroner mot olika prover kan forskare studera hur material är uppbyggda och fungerar på atom- och molekylnivå. Detta kan leda till genombrott inom områden som nya läkemedel, energilagring (batterier, solceller), avancerade material (starkare, lättare) och miljöforskning. Neutronerna är särskilt bra på att se lätta grundämnen som väte, vilket är viktigt inom biologisk forskning.
- MAX IV-laboratoriet i Lund: Använder synkrotronljus (intensiva röntgenstrålar) för att forska inom materialvetenskap, livsvetenskap och kemi. Med hjälp av röntgenstrålar kan forskare ”se” strukturen hos material, från proteiner och virus till nya industriella material. Forskningen här kan bidra till utveckling inom bland annat energimaterial, hållbara material, hälsa (t.ex. Alzheimers), katalys och kvantmaterial.
- CERN (Europeiska organisationen för kärnforskning) nära Genève: Är världens ledande laboratorium för partikelfysik och högenergifysik. Huvudsyftet är att utforska universums grundläggande byggstenar och de krafter som styr dem. Med hjälp av gigantiska partikelacceleratorer som Large Hadron Collider (LHC) kolliderar forskare partiklar med mycket höga energier för att återskapa förhållanden som liknar dem strax efter Big Bang. Målet är att förstå mer om materiens och universums uppkomst och natur, till exempel genom att söka efter nya partiklar som Higgs-bosonen och utforska koncept som mörk materia.
Så, medan både ESS och MAX IV ger insikter i materiens struktur på olika sätt, är deras fokus mer på materialvetenskap och livsvetenskap. CERN å andra sidan dyker djupare ner i de fundamentala partiklar som bygger upp all materia och de krafter som verkar mellan dem. De är alla banbrytande, men inom sina specifika vetenskapliga nischer.
