Fastlagsbullen, denna älskade bakelse som traditionellt avnjuts på fettisdagen, har en lång och fascinerande historia. Förr i tiden var det faktiskt jordbruksnämnden som bestämde när man fick sälja fastlagsbullar och till vilket pris. Men dessa tider är förbi. I denna artikel dyker vi ner i fastlagsbullens historia, från dess ursprung till nutid, och utforskar skillnaden mellan namnen ”fastlagsbulle” och ”semla”.
Jordbruksnämndens roll
Fram till 1950-talet hade jordbruksnämnden en betydande roll i regleringen av livsmedelsförsäljning i Sverige, inklusive fastlagsbullar. Nämnden fastställde bland annat försäljningsperioden och priset på fastlagsbullar för att säkerställa en stabil marknad och förhindra ockerpriser, särskilt under tider av brist eller hög efterfrågan. Avregleringen av livsmedelsmarknaden, som inleddes på 1950-talet och fortsatte under de följande decennierna, ledde till att jordbruksnämndens makt minskade. Denna reglering upphörde slutligen 1971 när regeringen avskaffade de fasta priserna för bagerivaror. Det är intressant att notera att avregleringen ledde till att fler bagerier experimenterade med olika fyllningar och varianter av fastlagsbullar, vilket bidrog till den mångfald vi ser idag.
Fastlagsbullens ursprung och utveckling
Fastlagsbullens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Redan på medeltiden åts en typ av vetebulle doppad i varm mjölk under fastlagen, den period som föregår påsken. Denna bulle, kallad ”hetvägg”, ansågs vara en festmåltid innan den 40 dagar långa fastan.
Under 1800-talet utvecklades hetväggen till den fastlagsbulle vi känner idag. Man började gröpa ur bullen och fylla den med mandelmassa och grädde. Denna variant blev snabbt populär och spred sig över hela landet.
Fastlagsbulle eller semla?
Namnet ”fastlagsbulle” är det traditionella namnet på bakverket och används främst i södra och västra Sverige. I norra Sverige och Finland är ”semla” det vanligaste namnet.
Ordet ”semla” kommer från det latinska ordet ”simila”, som betyder ”finaste vetemjöl”. Ursprungligen syftade semla endast på själva bullen, utan fyllning. Med tiden kom ordet att användas även om den fyllda varianten.
Kulturella och religiösa traditioner
Fastlagsbullen är starkt förknippad med fettisdagen, den sista dagen före fastan. Traditionellt sett var fettisdagen en dag för fest och överflöd innan fastans återhållsamhet. Att äta fastlagsbullar var ett sätt att fira och njuta av godsaker innan fastan inleddes.
På 1800-talet introducerades traditionen med fettisdagen som infaller tisdagen före fastan. Denna dag blev en extra anledning att njuta av fastlagsbullar och traditionen lever kvar än idag. Tänk dig hur familjer samlas runt bordet en kall vinterdag, njuter av varma drycker och nybakade fastlagsbullar – en tradition som värmer både kropp och själ.
Tillverkning och ingredienser
Fastlagsbullar bakas traditionellt av vetemjöl, mjölk, jäst, socker och smör. Bullen kryddas ofta med kardemumma. Efter gräddning gröps bullen ur och fylls med mandelmassa och vispad grädde. Ofta pudras bullen med florsocker.
Slutsats
Fastlagsbullen har en rik historia och är en djupt rotad tradition i Sverige. Från att ha varit en enkel vetebulle doppad i mjölk till att bli en fylld bakelse med mandelmassa och grädde har fastlagsbullen genomgått en spännande utveckling. Oavsett om du kallar den fastlagsbulle eller semla, är denna bakelse en symbol för fest och njutning, och en viktig del av den svenska kulturen. Traditionen med att äta fastlagsbullar har överlevt både regleringar och förändrade tider, och fortsätter att föra människor samman. Kanske är det just kombinationen av den goda smaken, den historiska kopplingen och den sociala gemenskapen som gör fastlagsbullen så älskad än idag.
Senare års hysteri med varianter av fastlagsbullar som har andra former och smaker har inte med fastlagsbullar att göra, utan är ett kommersiellt jippo.
