Det stormar kring Malmös företagsklimat. Debatten mellan kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) och näringslivsprofilen Dan Olofsson har blottlagt en djup klyfta mellan Rådhuset och stadens företagare. Medan politiken pekar på sysselsättningsrekord, larmar näringslivet om en stad som blöder skattekraft och trygghet.
Under 2024 och 2025 har tonläget i medier hårdnat. Det är inte bara en debatt om skatter, utan en strid om verklighetsbilden av Skånes största stad.
Det fria fallet
Kärnan i kritiken är svart på vitt: Malmö tappar mark. I Svenskt Näringslivs ranking för 2025 faller Malmö till plats 193 av landets 290 kommuner – ett tapp på 18 placeringar jämfört med året innan. Det sammanfattade omdömet från företagarna landar på 3,13, vilket tangerar det sämsta omdömet staden någonsin fått.
Kontrasten mot grannkommunerna är brutal. Medan Malmö backar, parkerar sig Burlöv på plats 4 och Staffanstorp på plats 5 i hela Sverige. Fenomenet kallas ”Munk-effekten”: näringslivet frodas i kransen runt Malmö, men centrumholken urholkas.
Dan Olofssons attack: ”Ett integrationspolitiskt haveri”
Dan Olofsson, IT-entreprenör och grundare av Sigma, har klivit fram som den tydligaste rösten mot det han kallar för politisk handfallenhet. Hans argumentation vilar på en tung siffra: 75 000.
Olofsson, med stöd av Handelskammaren, menar att den officiella arbetslöshetsstatistiken döljer sanningen. Om man istället mäter självförsörjningsgrad (inkomst över ca 19 000 kr/månad) saknar cirka 75 000 personer i arbetsför ålder i Malmö förmågan att försörja sig själva.
– Det är ett integrationspolitiskt haveri, menar Olofsson.
Han pekar på att staden dräneras på resurser när företagare flyttar till kranskommuner för att undkomma byråkrati och otrygghet, samtidigt som Malmös skattebetalare får bära kostnaden för det stora utanförskapet. Han kopplar även den bristande tryggheten och antisemitismen direkt till stadens oförmåga att attrahera investeringar.
Katrin Stjernfeldt Jammehs försvar: ”Svartmålning”
Mot detta står Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), som menar att kritiken är onyanserad och ibland rent av skadlig ”svartmålning”. Hennes huvudargument är att Malmös utmaningar är nationella snarare än kommunala.
Hon lyfter fram att:
- Sysselsättningen ökar: Fler Malmöbor än någonsin har ett jobb att gå till, även om det är subventionerade anställningar som Olofsson inte räknar som ”självförsörjning”.
- Bidragsberoendet minskar: Antalet hushåll med försörjningsstöd sjönk med 3,3 % under 2024.
- Sociala investeringar: Pengarna behövs i välfärden. Staden har exempelvis plockat ut över 200 miljoner kronor från det kommunala bostadsbolaget MKB för att täcka hål i budgeten – ett drag som Olofsson kallar ekonomiskt oansvarigt, men som Jammeh ser som nödvändigt för social stabilitet.
En stad, två logiker
Debatten handlar i grunden om hur man mäter framgång. För företagaren Olofsson är effektivitet och självförsörjning måttet. Med en ranking på plats 256 vad gäller kommunal service och bemötande, anser han att staden misslyckas med sitt kärnuppdrag.
För politikern Stjernfeldt Jammeh är social sammanhållning och långsiktighet måttet. Hon menar att Malmö drar ett lass för hela Sverige och att resultaten av dagens satsningar kommer synas först om flera år.
Frågan för Skåne Plus läsare är om Malmö har råd att vänta. Med en arbetslöshet på 12,7 % och en företagarkår som ger politikernas attityder bottenbetyg (plats 269), är risken att ”Munk-effekten” blir permanent. Företagen röstar med fötterna – och just nu pekar fötterna bort från Malmö.
Valfritt belopp
