Bara mil från varandra har de skånska städerna Lund och Malmö valt diametralt motsatta vägar i kampen om den attraktiva stadskärnan. Medan Lund, i tätt samarbete med handeln, bjuder på en timmes gratis parkering för att locka kunder, har Malmö genomfört en kontroversiell och kraftig höjning av p-avgifterna. Valen speglar två helt olika visioner för framtidens stadsliv: kortsiktig kommersiell stimulans mot långsiktig hållbarhetsstyrning.
Lunds incitament: En hjälpande hand till handeln
I Lund har det kommunala parkeringsbolaget LKP, i partnerskap med Lunds Handelsförening, lanserat en kampanj som erbjuder en timmes gratis parkering i tre centrala parkeringshus på vardagar. Syftet är uttalat: att skapa ett mer levande och tillgängligt centrum och stärka den lokala handeln.
Initiativet, som först testades i oktober och sedan förlängdes över november, har enligt de ansvariga gett snabba resultat. Antalet parkeringstransaktioner ökade med åtta procent redan under första halvan av oktober, och handlarna har rapporterat positiv respons. För att få en djupare förståelse för de faktiska effekterna har en akademisk utvärdering inletts i samarbete med Lunds universitet, vars resultat väntas senare.
Malmös reglering: En marknadskorrigering med politiskt pris
I Malmö är tongångarna helt annorlunda. Staden har genomfört en av de mest omfattande avgiftshöjningarna på länge. Den högsta timtaxan för besökare har höjts till 40 kronor, och för boende i centrum har månadskostnaden ökat med 60 procent, från 750 till 1200 kronor. Samtidigt har möjligheten att betala per dygn tagits bort och en ny årlig administrativ avgift på 320 kronor har införts för alla med boendetillstånd.
Stadens officiella motivering är teknisk snarare än ideologisk. Man menar att avgifterna på gatumark inte har justerats på 12 år, vilket har gjort det ologiskt billigt att parkera på gatan jämfört med i privata garage och mobilitetshus. Höjningen är därmed en marknadsanpassning för att styra långtidsparkerare från gatan till ändamålsenliga anläggningar och på så sätt öka omsättningen och tillgängligheten för korttidsbesökare.
Två strategier, två helt olika mottaganden
Medan Lunds strategi har hyllats av näringslivet, har Malmös policy lett till ett politiskt och offentligt ramaskri. Oppositionen, ledd av Sverigedemokraterna, har ramat in höjningarna som ett ”krig mot bilister” och anklagat styret för att missbruka sin rätt att ta ut avgifter för att finansiera annat. Beslutet har överklagats till förvaltningsrätten för en laglighetsprövning.
Missnöjet är även utbrett bland medborgarna. En namninsamling mot ”chockhöjningarna” har samlat hundratals underskrifter, och i sociala medier uttrycker många en känsla av att bli bestraffade av ett styre som är frånkopplat från vanliga människors vardag.
En krock mellan visioner
Kontrasten mellan Lund och Malmö belyser en central konflikt i modern stadsplanering. Lunds modell är en kortsiktig och pragmatisk lösning för att möta ett omedelbart kommersiellt behov, men riskerar att på sikt cementera ett bilberoende och skapa ett subventionssystem som blir svårt att avveckla.
Malmös modell är en långsiktig strategi i linje med hållbarhetsmål och en vision om en stad där bilen tar mindre plats. Priset har dock varit ett massivt politiskt och folkligt motstånd, där stadens tekniska argument helt har drunknat i den känsloladdade debatten.
De två skånska städernas vägval visar att parkeringsavgifter är långt mer än en teknisk fråga. Det är ett kraftfullt verktyg som tvingar fram ett ställningstagande: Ska stadskärnan primärt vara en lättillgänglig handelsplats för bilister, eller ett tätt och hållbart stadsrum för alla? Svaret i Lund och Malmö kunde inte vara mer olika.
Valfritt belopp
