Det blev en julafton att minnas när vår egen Siw Malmkvist, 88, klev in i tv-rutan som årets julvärd. Med glimten i ögat, skånsk värme och en final som golvade tittarna, visade hon att takterna sitter i – sju decennier efter genombrottet hemma i Landskrona.
När Siw Malmkvist tände det klassiska julljuset i SVT klockan 15.00 höll hela Sverige andan. Vad som hände sedan har redan blivit en viral klassiker: i samma veva som hon blåste ut tändstickan, slocknade även det nyss tända ljuset. Ett misstag av nervositet? Knappast. Siwan själv har i efterhand antytt att det var ett medvetet bus – en blinkning till oss alla att inte ta högtiden på för stort blodigt allvar. Det var islossningen som satte tonen för resten av kvällen: mänskligt, äkta och befriande ofullkomligt.
Från Borstahusen till tv-soffan
För oss i Skåne var det extra speciellt att se ”Siwan” i den röda fåtöljen. Född och uppvuxen i Landskrona, där hon en gång började sin bana, har hon alltid burit med sig den jordnära attityden. Så sent som hösten 2024 ställde hon ut sina akvareller på Pumphusets konsthall i Landskrona , och i år släppte hon boken Från mitt köksbord.
Det var just den där ”köksbords-känslan” hon tog med sig in i studion. Ingen upphöjd diva, utan en vän som talade med oss, inte till oss. Hennes dialekt och berättarglädje blev en trygg hamn i vintermörkret, en påminnelse om att man kan vara relevant, nyfiken och ”i farten” oavsett vad det står i passet.
En historisk final
Kvällens stora crescendo, ”Julvärdskuppen”, blev det ultimata kvittot på hennes status. Strax före sändningens slut stormade ett 20-tal tidigare julvärdar – från Mark Levengood till Sanna Nielsen – in i studion för att hylla henne. Att se studion fyllas av tv-historia, med Siw i centrum som den självklara drottningen, rörde många till tårar.
Siw Malmkvists insats var mer än bara tv-underhållning; det var en lektion i livsglädje. Hon visade att efter sorg (hon förlorade sin livskamrat Fredrik Ohlsson 2023) kan man återfinna skrattet. För Landskrona och Skåne var det en stolt stund. Siwan kom, sågs – och segrade genom att bara vara sig själv.
En synnerligen fin insats, Siw!



























