En ny föreningsskandal skakar Malmö stad. Rosengårdsföreningen ”Allas lika värde” har tagit emot över 5,6 miljoner i offentliga bidrag samtidigt som den nu utreds för grov ekonomisk brottslighet. Hundratals ungdomar som sommarpraktiserat via kommunen har hamnat i kläm. Fallet är en nästan exakt kopia av den tidigare ”Flamman”-affären och blottlägger ett allvarligt systemfel, bristande kontroller och ett politiskt ansvarsvakuum.

Under de senaste två åren har över 300 ungdomar i Malmö fått sin första arbetslivserfarenhet genom kommunens program ”Ung i sommar” hos föreningen ”Allas lika värde”. Samtidigt har föreningen, med en polerad fasad av samhällsengagemang, tagit emot över 5,6 miljoner kronor från en rad offentliga aktörer, inklusive Malmö stad, Allmänna Arvsfonden och Arbetsförmedlingen.

Nu har fasaden rämnat. Malmö stad har polisanmält föreningen för misstänkt bedrägeri, förskingring och urkundsförfalskning och kräver tillbaka 300 000 kronor. Arbetsförmedlingen kräver tillbaka 1,4 miljoner för misstänkt fusk med lönebidrag, och Arvsfonden har fryst utbetalningar och inlett en egen granskning. Mitt i detta står de ungdomar som staden placerade i en verksamhet som nu misstänks vara en täckmantel för välfärdsbrott.

– Det känns ju inte bra att placera ungdomar och barn när vi misstänker brott, säger en enhetschef på Malmö stad till SVT.

Ett mönster av misslyckanden

Om detta vore en isolerad händelse skulle det vara illa nog. Men fallet är en nästan exakt kopia av den nyligen inträffade skandalen kring ”Föreningen Flamman”. Även Flamman var en prisad och hyllad organisation som arbetade med unga och mottog enorma summor – 17,8 miljoner kronor bara från kommunstyrelsen sedan 2019. Även den affären slutade med avslöjanden om ekonomiska oegentligheter och att staden tvingades pausa bidragen och tillsätta en extern utredning.

Den utredningen pekade på ”en rad brister” inom Flamman och, mer signifikant, ett systemfel inom kommunen med ett ”behov av en tydligare bidragsprocess”. Som svar införde staden nya rutiner, bland annat krav på att tidigare bidrag måste vara slutredovisade innan nya kan beviljas.

Problemet är att skandalen med ”Allas lika värde” briserade efter att dessa lärdomar påstods ha dragits. Detta visar att stadens reformer var verkningslösa och inte adresserade grundproblemet: en kultur där inlämnade papper accepteras som sanning utan grundläggande, oberoende verifiering.

Systemfel och politiskt ansvar

Kärnan i problemet är Malmö stads egen bidragsfilosofi, som enligt stadens riktlinjer bygger på ”tillit”. Denna tillit har visat sig vara en öppen dörr för oseriösa aktörer. Det finns en uppenbar brist på samordning mellan stadens förvaltningar och andra myndigheter. Hur kunde kommunen betala ut hundratusentals kronor i handledarstöd till ”Allas lika värde” samtidigt som Arbetsförmedlingen utredde samma förening för fusk med just lönebidrag?

Oppositionen, med Sverigedemokraterna i spetsen, kallar det för ett ”grundläggande systemfel” och kräver att besluten om föreningsbidrag flyttas tillbaka från tjänstemän till politiskt ansvariga nämnder. Kritiken riktas mot det ansvariga kommunalrådet Sedat Arif (S), som har fått en direkt fråga om hur han ska förhindra att ungdomar placeras hos välfärdsbrottslingar. Något offentligt svar från kommunalrådet har dock inte synts till. Tystnaden från det politiska styret riskerar att ytterligare spä på den förtroendekris som de upprepade skandalerna har skapat.

Den verkliga kostnaden för detta systemhaveri är inte bara de förlorade miljonerna. Det är det svikna förtroendet från medborgarna, skadan som åsamkas tusentals seriösa föreningar och den negativa erfarenhet som hundratals ungdomar fått i sitt första möte med arbetslivet. Att återuppbygga det förtroendet kommer att kräva ett fundamentalt skifte från blind tillit till rigorös verifiering.