Länsstyrelsen avslår både tillfälliga erosionsskydd och flytt av badhytter

Kustlandskapet vid Skanör-Falsterbo är en unik och dynamisk miljö med sanddyner, betesmarker och grunda vatten, formad av ständiga sandrörelser och hotad av allvarlig stranderosion. Området är omfattande skyddat genom flera lagar och beteckningar, inklusive utökat strandskydd, Flommens naturreservat, Natura 2000-områden och riksintressen för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård. Denna flerskiktade skyddsnivå innebär att alla föreslagna ingrepp måste vara förenliga med alla tillämpliga regler, vilket gör det svårt att få tillstånd för åtgärder som avviker från naturliga processer eller påverkar allmänhetens tillgång.

Länsstyrelsen Skåne har nyligen fattat två avgörande beslut, båda daterade den 23 maj 2025, som rör avslag på ansökningar om tillfälliga erosionsskydd och dispens för flytt av 43 badhytter. Dessa beslut ger insikt i hur miljö- och förvaltningsrätt tillämpas för att balansera konkurrerande intressen i ett högt skyddat område.

Beslut 1: Avslag av ansökan om tillfälliga erosionsskydd

Vellinge kommun och föreningen Rädda Skanörs norra strand ansökte om tillstånd att uppföra tillfälliga erosionsskydd – sandsäckar och en vattenfylld tub – på Norra reveln i Flommens naturreservat. Syftet var att skydda både badhytterna och naturmiljön från erosion.

Länsstyrelsen avslog ansökan. Motiveringen var att naturreservatets syfte är att ”bevara det öppna strandområdet… med revelbildningar och laguner” och att ”pågående abrasions- och ackumulationsprocesserna i princip skall få fortgå ostört”. Länsstyrelsen bedömde att naturmiljön inte behövde skyddas från erosion, utan snarare från åtgärder som hindrar naturliga strandprocesser. Att skydda badhytterna med erosionsskydd ansågs inte ha en positiv inverkan på naturvärdena. Dessutom ansågs de föreslagna åtgärderna inte vara tydligt effektiva för erosionskontroll. Eftersom tillstånd enligt naturreservatsföreskrifterna avslogs, prövades inte ansökan vidare mot vattenverksamhets- eller strandskyddsbestämmelserna.

Beslut 2: Avslag av ansökan om dispens för flytt av badhytter

Denna ansökan, som återförvisades till Länsstyrelsen efter överklagande, gällde flytt av 43 badhytter till nya, för närvarande naturliga markområden inom eller i anslutning till befintliga badhyttsområden. Sökanden betonade badhytternas höga kulturhistoriska värden och att flytt var nödvändig på grund av erosionen.

Länsstyrelsen bedömde att ”särskilda skäl” för dispens förelåg för 39 av badhytterna på grund av deras kulturhistoriska värde och risken för ”påtaglig skada” på riksintresset vid försvinnande. Dock avslogs ansökan ändå. Länsstyrelsen fann att flytten till ny naturmark skulle strida mot strandskyddets syfte att ”trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv på land och i vatten”. Det skulle innebära permanent ianspråktagande av naturmark med höga natur- och friluftsvärden, förlust av livsmiljöer och risk för ökad förtätning som skulle kunna minska allmänhetens tillgång. Vid en intresseavvägning bedömdes det allmänna intresset av att bevara strandskyddsområdet väga tyngre än badhytteägarnas enskilda intresse. Även här konstaterades att Natura 2000-tillstånd skulle ha krävts, men prövades inte vidare då strandskyddsdispensen avslogs.

Sammanfattande analys och möjligheter framåt

Länsstyrelsens beslut visar en konsekvent prioritering av naturliga processer och en restriktiv tolkning av undantag i högt skyddade kustmiljöer. Myndigheten betonar att bevarandet av naturlig erosion och ackumulation är av yttersta vikt, och åtgärder som stör dessa processer avvisas konsekvent. Även när ”särskilda skäl” som badhytternas kulturhistoriska värde erkänns, är de inte tillräckliga om åtgärden strider mot skyddets övergripande syfte. Det allmänna intresset av att bevara naturmiljöer och allmänhetens tillgång till strandområden prioriteras framför enskilda intressen.

Möjligheter framåt för att rädda stranden och badhytterna:

Länsstyrelsens beslut signalerar en tydlig policyförändring: från att traditionellt skydda egendom från naturen till att skydda naturens processer. Detta skapar betydande utmaningar för att ”rädda” stranden och badhytterna på deras nuvarande platser.

1. Acceptans av naturliga processer och kontrollerad reträtt: Den mest sannolika långsiktiga konsekvensen av Länsstyrelsens hållning är att man måste acceptera att kusten är dynamisk och att erosion är en naturlig del av detta. För badhytterna kan detta innebära att den enda vägen framåt är en kontrollerad reträtt, det vill säga att flytta badhytterna helt utanför naturreservatet och strandskyddsområdet. Detta skulle förändra deras traditionella kulturella sammanhang men skulle vara förenligt med miljömålen. Att försöka flytta dem till ny naturmark inom de skyddade områdena har visat sig vara oförenligt med strandskyddets syfte, då det permanent tar i anspråk värdefull naturmark och kan leda till förtätning.
2. Innovativa, icke-invasiva lösningar: Om badhytterna ska kunna finnas kvar i närheten av stranden, krävs lösningar som är extremt temporära, helt reversibla och som inte på något sätt stör de naturliga strandprocesserna eller allmänhetens tillgång. De avvisade erosionsskydden ansågs inte uppfylla dessa krav. Det är svårt att se vilka typer av fysiska åtgärder som skulle kunna godkännas, då Länsstyrelsen tydligt prioriterar en ostörd naturlig utveckling. Kanske handlar det mer om att utveckla mobila strukturer som kan flyttas undan helt vid behov, snarare än att försöka skydda dem på plats.
3. Omprövning av kulturhistoriskt värde i förhållande till plats: Besluten tvingar fram en omvärdering av hur badhytternas kulturhistoriska värde kan bevaras. Om deras fysiska placering vid stranden är omöjlig att upprätthålla på grund av erosion och skyddsbestämmelser, kan bevarandet behöva ske genom dokumentation, digitala arkiv, eller genom att flytta dem till en plats där de kan visas upp utan att störa naturmiljön. Detta skulle vara en fundamental förändring av deras kulturella kontext men kan vara den enda vägen för att bevara dem som objekt.
4. Överklagande: Båda besluten kan överklagas till Mark- och miljödomstolen. Detta är en möjlighet att få en högre instans att ompröva Länsstyrelsens bedömning, men med tanke på den tydliga motiveringen och den strikta tolkningen av miljöbalken i högt skyddade områden, kan det vara en utmanande väg.

Sammanfattningsvis pekar Länsstyrelsens beslut på en oundviklig konflikt mellan statiska mänskliga strukturer och dynamiska naturprocesser i en föränderlig kustmiljö. För att ”rädda” stranden och badhytterna krävs sannolikt en grundläggande omprövning av vad ”rädda” innebär i detta sammanhang, där naturens dynamik får styra i större utsträckning, och mänsklig närvaro antingen anpassas radikalt eller dras tillbaka från de mest känsliga områdena.

Möjligheter till överklagande

Båda Länsstyrelsens beslut kan överklagas till Mark- och miljödomstolen. Överklagandet ska vara skriftligt och lämnas eller skickas till Länsstyrelsen Skåne inom tre veckor från den dag beslutet delgavs den berörda parten. Överklagandet ska innehålla information om vilket beslut som överklagas, hur den överklagande vill att beslutet ska ändras och varför Länsstyrelsens beslut anses vara felaktigt.