Besökare som vandrar längs Skanörs havsbad söder om hamnen möts av vita sanddyner som breder ut sig allt längre ut i Öresund. Men bara några hundra meter norrut, på andra sidan hamnpiren, utspelar sig en helt annan verklighet. Här äter havet aggressivt av kusten, och de ikoniska badhytterna balanserar på avgrundens rand. En djupdykning i Falsterbonäsets historia och geologi visar att denna obalans inte är ett resultat av klimatförändringar, utan en direkt konsekvens av en 150 år gammal mänsklig konstruktion.
En mänsklig konstruktion som ändrade allt
För att förstå dagens dramatik måste man blicka tillbaka till tiden innan betongvallar och stenpirar bröt vågornas rytm. Innan Skanörs hamn invigdes 1881 fanns ingen skarp uppdelning mellan en södra och en norra strand. Kustlinjen löpte i en svagt böjd båge och systemet befann sig i en dynamisk jämvikt. Sand som slogs loss från näsets södra delar transporterades av strömmarna norrut och deponerades naturligt längs hela kusten. Kustlinjen var betydligt närmre Skanör än idag.
När de massiva stenpirarna uppfördes 300 m ut från kusten för att säkra sjöfarten, skapades ett hinder för den naturliga ”sandfloden”. Tillsammans med den fasta landförbindelsen, en vägbank för att tjäna hamnen, blockerades möjligheten för sand och vatten att röra sig fritt.
Mekaniken bakom förödelsen
Hamnen fungerar idag som en vattendelare som skapar vinnare och förlorare. Den norrgående sandtransporten träffar den södra hamnpiren som en mur, vilket gör att sanden lagras upp där. Detta är anledningen till att stranden söder om hamnen har växt hundratals meter ut i havet sedan hamnen byggdes. Det är en artificiell landvinst bekostad av det naturliga systemet.
Norr om hamnen uppstår däremot vad experter kallar en ”sedimentskugga”. Vattnet som rundar hamnpirarna har tömts på sin sandlast på sydsidan. När detta vatten når den norra stranden är det ”hungrigt” och återfår sin kapacitet att plocka upp material. Resultatet är en aggressiv erosion där vågorna hyvlar av den befintliga stranden utan att någon ny sand tillförs söderifrån.
Klimatet är inte huvudorsaken
Det är en vanlig missuppfattning att erosionen på norra stranden beror på globala klimatförändringar och stigande havsnivåer. Även om havsnivån stiger långsamt, visar den lokala dynamiken att problemet är strukturellt. Om havsnivåhöjningen vore den enda faktorn skulle både den södra och norra stranden backa inåt land i ungefär samma takt.
Att den södra sidan växer kraftigt medan den norra försvinner är beviset på att störningen är lokal. Hamnen och vägen ut till den bryter den naturliga sandtransporten. Att skylla den akuta krisen på norra sidan enbart på klimatet är en förenkling som döljer den verkliga orsaken: infrastrukturen från 1800-talet svälter norra stranden på sand.
Byråkratisk strid om kulturarvet
Situationen har skapat en låst konflikt mellan Vellinge kommun och Länsstyrelsen. Kommunen vill skydda de kulturhistoriskt värdefulla badhytterna och stranden genom åtgärder som strandfodring och tillfälliga skydd. Länsstyrelsen har dock avslagit flera ansökningar om skyddsåtgärder och flytt av hytter.
Länsstyrelsens hållning grundar sig i en strikt tolkning av naturvårdens principer för reservatet Flommen, där naturliga processer ska få fortgå. Paradoxen som många påpekar är att den erosion som sker inte är naturlig, utan orsakad av hamnen. Resultatet av denna administrativa strid är att badhytterna, som är en del av Skanörs identitet, riskerar att spolas ut i havet medan myndigheterna tvistar om principer.
Framtiden för norra stranden
Utan åtgärder som återställer sandflödet, exempelvis genom att flytta sand från den överfulla södra sidan till den svältande norra sidan, går Skanörs norra strand en dyster framtid till mötes. Hamnen skapade förutsättningarna för det moderna badparadiset i söder, men priset betalas nu av den norra stranden som långsamt tynar bort.
Bevarandet av Skanörs unika kustmiljö kräver att man erkänner hamnens roll i dramat och hittar lösningar som hanterar de konsekvenser som mänskliga ingrepp orsakade för över ett sekel sedan.
Valfritt belopp
