Svenska kraftnät (Svk) rekommenderar att Sverige behåller sina fyra elområden, trots ihållande kritik från södra Sverige, särskilt Skåne (SE4), där elpriserna är markant högre. Beskedet följer en omfattande EU-gemensam översyn (BZR) som inte fann något bättre alternativ enligt den använda metoden, men Svk medger brister i analysen för svenska förhållanden.
Bakgrunden: Varför har Sverige elområden?
Sverige införde fyra elområden (SE1-SE4) 2011 efter påtryckningar från EU. Anledningen var att synliggöra de fysiska begränsningarna (flaskhalsarna) i elnätets förmåga att överföra el från norr, där merparten av produktionen (vattenkraft, vindkraft) finns, till söder, där förbrukningen är störst. Utan områdena hanterades flaskhalsarna genom att begränsa exporten, vilket ansågs diskriminerande.
EU-översynen gav inga bättre alternativ
Den nyligen avslutade EU-gemensamma elområdesöversynen (BZR) analyserade fyra alternativa indelningar för Sverige. Samtliga alternativ innebar att gränsen mellan SE3 och SE4 togs bort, men också att nya gränser drogs, bland annat för ett nytt elområde i östra Svealand.
Resultatet av BZR var dock att alla testade alternativ beräknades ge en sämre samhällsekonomisk nytta än dagens system, med årliga förluster på mellan 2,2 och 34,8 miljoner euro jämfört med nuläget. Därför blev Svk:s rekommendation till regeringen att behålla de nuvarande zonerna tills vidare. Det slutgiltiga beslutet ligger hos regeringen.
Metoden kritiseras – ny nationell analys möjlig
Svk var dock tydliga med att EU-metoden hade brister, särskilt i hur den modellerade den svenska vattenkraftens unika roll och värde. Detta kan ha lett till missvisande resultat. Svk överväger därför behovet av en ny, nationell analys med en bättre anpassad metod och längre tidshorisont (2030-2035).
Skånes frustration: Höga priser och hämmad tillväxt
För Skåne (SE4) är beskedet en stor besvikelse. Regionen lider av systematiskt högst elpriser i Sverige, ofta mångdubbelt högre än i norr, och hög volatilitet. Detta drabbar hushåll hårt och hotar företagens konkurrenskraft. Pappersbruket Hylte Paper uppskattade att elkostnaden skulle vara 200 miljoner kronor lägre norr om Gävle.
Situationen förvärras av nedläggningen av kärnkraft i söder (Barsebäck, Ringhals 1 & 2) och påverkan från höga elpriser på kontinenten, särskilt i Tyskland som saknar egna elområden.
Regionala aktörer som Länsstyrelsen Skåne och Sydsvenska Handelskammaren har länge kritiserat systemet och dess konsekvenser för tillväxt och regional rättvisa. Kritiken handlar om allt från den ursprungliga gränsdragningen till hanteringen av flaskhalsintäkter.
Varför ingen kompensation eller annan lösning?
BZR-processen var designad för att utvärdera zonindelningar ur ett marknadseffektivitetsperspektiv, inte för att skapa regionala kompensationsmekanismer. Kompensation, som de tidigare elstöden, är en separat politisk fråga.
Andra modeller, som ett enda nationellt elprisområde, har diskuterats men anses problematiska. Det skulle kräva dyr mothandel för att hantera de fysiska flaskhalsarna och sannolikt höja priserna kraftigt i norr.
Vägen framåt: Nätutbyggnad och ny produktion
Lösningen på sikt ligger i att bygga bort flaskhalsarna och öka elproduktionen i söder. Svk investerar stort i stamnätet (t.ex. SydVästlänken, NordSyd-paketet), men ledtiderna är långa (7-14 år). Regeringen vill främja ny planerbar kraft (kärnkraft) i söder.
Den nyligen presenterade Elmarknadsutredningen (SOU 2025:47) föreslår åtgärder för att förbättra marknadens funktion och skapa bättre investeringsförutsättningar (t.ex. CfD:er, PPA:er), men ändrar inte elområdena.
De enorma flaskhalsintäkter som Svk samlar in (65 miljarder ackumulerat, prognos 200 miljarder till 2035) ska användas till nätinvesteringar och sänkta nätavgifter. Den långsamma takten i nätutbyggnaden jämfört med intäkterna skapar dock frustration.
Slutsats
Beslutet att behålla elområdena baseras på en EU-analys som visade att alternativen var sämre, trots metodologiska brister för Sverige. För Skåne innebär detta fortsatta höga elpriser tills långsiktiga lösningar som nätförstärkningar och ökad lokal produktion är på plats. En eventuell ny nationell analys kan ge nya perspektiv, men på kort sikt består den utmanande situationen för södra Sverige.
