Vellinge kommun står inför sin största infrastrukturinvestering i modern tid. Med ett planerat avloppsreningsverk vid Gessie för mellan 500 och 800 miljoner kronor vill kommunledningen ta makten över sin egen tillväxt, miljöprestanda och ekonomi. Men satsningen väcker frågor: Varför inte fortsätta skicka avloppet till Malmö, vilka är riskerna – och vad blir den faktiska prislappen för kommunens VA-kunder? Skåne Plus har granskat fakta i det infekterade infrastrukturprojektet.

Bakgrunden: En avtalskund utan rösträtt

I dag äger Vellinge kommun inget eget avloppsreningsverk. Allt kommunalt spillvatten pumpas norrut via tryckledningar till Klagshamns avloppsreningsverk i Malmö, en anläggning som ägs och drivs av den regionala VA-organisationen VA SYD.

Lösningen har fungerat i årtionden, men har placerat Vellinge i en strategiskt känslig sits. Vellinge är enbart avtalskund hos VA SYD och saknar formellt ägarinflytande och rösträtt. Samtidigt närmar sig Klagshamnsverket sitt kapacitetstak. Eftersom Vellinge är en växande kommun innebär detta att framtida bostadsbyggande och företagsetableringar i praktiken blir beroende av externa aktörers beslut och prioriteringar.

Situationen skiljer sig från dricksvattenförsörjningen, där Vellinge 2006 avvecklade sina lokala brunnar och gick med i Sydvatten. I Sydvatten är Vellinge delägare med direkt styrelserepresentation och rösträtt. I avloppsfrågan står kommunen helt utanför beslutsrummet.

Mot denna bakgrund beslutade Kommunstyrelsen i Vellinge den 2 juni 2026 att starta projekt VARV (Vellinge Avloppsreningsverk) – enats om att utreda och projektera ett helt nytt kommunalt reningsverk i egen regi.

Platsen, tekniken och miljön: Gessie 12:6

Lokaliseringsutredningen har pekat ut fastigheten Gessie 12:6, belägen strax norr om Gessie Villastad, som det mest lämpliga alternativet. Markens närhet till befintliga stamledningar minskar behovet av omfattande ingrepp i det övriga ledningsnätet.

Platsen innebär dock betydande miljörättsliga utmaningar. Fastigheten gränsar direkt till det skyddade Natura 2000-området Tygelsjö-Gessie. För att verket ska få byggas krävs två krävande prövningar:

1. Miljöprövning enligt miljöbalken i Mark- och miljödomstolen, där utsläppsvillkor, buller, lukt och skydd av kustekologin prövas.
2. Detaljplaneprocess enligt plan- och bygglagen (PBL), ett arbete som leds av planarkitekt Ashley Andersson.

Tekniskt sett planeras VARV för att möta framtida skärpta EU-krav. Förutom konventionell mekanisk, biologisk och kemisk rening utrustas anläggningen med ett fjärde reningssteg för att filtrera bort läkemedelsrester, mikroplaster och andra svårnedbrytbara miljögifter.

För att förhindra luktstörningar i närområdet ska alla luktande processdelar kapslas in helt i stängda byggnader under undertryck, där luften renas i flerstegs bio- och kolfilter. Det renade vattnet leds därefter ut i Öresund via en ny djup utloppsledning.

Gestaltningsmässigt är ambitionen att anläggningen ska smälta in i det skånska jordbrukslandskapet. Kommunen har hämtat arkitektonisk inspiration från bland annat Solrødgård Water Treatment Plant i Danmark. Den övergripande projektledningen hålls av Ulf Andersson, och kommunen håller sitt första stora offentliga informationsmöte för allmänheten i Kommunhuset den 24 augusti 2026.

Alternativen som utreddes – och förkastades

Inför beslutet utredde Vellinge kommun flera strategiska vägval:

• Alternativ 1: Regional anslutning via VA SYD (MAXIMA/Sjölunda). VA SYD planerar det storskaliga MAXIMA-programmet, där Nya Sjölunda reningsverk i Malmö ska byggas om för tiotals miljarder för att tjäna upp till 800 000 invånare. Som fortsatt avtalskund skulle Vellinges fastighetsägare tvingas vara med och betala för det gigantiska anläggningsbygget via kraftigt höjda avgifter – utan att kommunen får något ägarinflytande.
• Alternativ 2: Samverkan med Trelleborgs kommun. Vellinge och Trelleborg genomförde en gemensam förstudie om en samordnad avloppslösning. Samarbetet avbröts dock på grund av skilda tidsramar och lokala behov. Trelleborg valdes i stället att bygga om sitt eget Sjöviksverk för cirka 680 miljoner kronor.
• Alternativ 3: Eget verk i Gessie (VARV). Detta alternativ bedömdes ge hundraprocentig kontroll över kapacitet, investeringstakt och miljöprestanda.

Ekonomi och prislapp: Vad kostar det för VA-kunderna?

Kommunal VA-verksamhet styrs enligt vattentjänstlagen av självkostnadsprincipen. Det innebär att bygget av reningsverket inte får finansieras via kommunalskatten – hela kostnaden måste bäras av de anslutna fastighetsägarna via VA-taxan.

Investeringen på 500–800 miljoner kronor skrivs av över 30–50 år, vilket innebär en årlig kapitalkostnad (avskrivningar och ränta) på uppskattningsvis 35 till 45 miljoner kronor per år för kommunens VA-organisation.

Uppskattning av den framtida VA-avgiften:

• Dagens VA-taxa (2026): För en normalvilla i Vellinge (Typhus A: 150 m³ vattenförbrukning, 800 m² tomtyta) ligger den totala VA-avgiften under 2026 på 11 466 kr per år (cirka 955 kr i månaden). Detta ligger något under riksgenomsnittet på 12 549 kr/år.
• Beräknat påslag för VARV: Fördelat på kommunens cirka 15 000–18 000 anslutna fastigheter innebär kapitalkostnaden för det nya reningsverket ett påslag på ca 1 800 till 2 800 kr extra per år för en villaägare (cirka 150 till 235 kr mer i månaden).
• Ny förväntad totalkostnad: När verket står färdigt beräknas den årliga VA-avgiften för villahushållet stiga till omkring 13 300–14 300 kr per år – en ökning på cirka 15 till 25 procent på kapitalkostnadssidan.

Kommunledningen framhåller dock att alternativet – att ligga kvar hos VA SYD under deras gigantiska ombyggnadsfas – med stor sannolikhet hade lett till motsvarande eller högre avgiftshöjningar, men utan att Vellinge fått någon tillgång eller kontroll i utbyte.

Risker, överklaganden och reservdrift vid kris

Inga stora infrastrukturprojekt saknar risker, och projekt VARV står inför flera utmaningar:

1. Finansiell risk (Byggkostnader): Om entreprenad- och materialpriser stiger och budgeten på 800 miljoner kronor överskrids, hamnar hela fördyringen direkt på kommunens VA-abonnenter via höjd taxa.
2. Juridisk risk (Natura 2000 och grannar): Närheten till Natura 2000-området gör att miljötillståndsprocessen kan bli långdragen. Överklaganden från närboende gällande oro för lukt, buller och sänkt fastighetsvärde riskerar att fördröja byggstarten med flera år.
3. Reservdrift och krishantering:
   • I det egna verket i Gessie: Driftsäkerheten tryggas genom parallella reningslinjer (om en linje drabbas av fel styrs vattnet om till den andra), stationära reservkraftaggregat vid elavbrott, samt stora utjämningsmagasin för att ta emot tillfälliga flödestoppar.
   • Jämfört med regional drift: Stora verk som Klagshamn har hög intern redundans, men den svaga länken i det regionala alternativet är de milslånga transportledningarna och mellanliggande pumpstationerna. Ett rörbrott eller strömavbrott längs pumpkedjan till Malmö skapar omedelbar risk för lokala översvämningar och nödbräddningar i Vellinge.

Slutsats: Ett strategiskt vägval

Bygget av reningsverket i Gessie utgör en klassisk avvägning mellan finansiell risk och strategiskt oberoende. Vellinge kommun väljer att ta på sig en stor lokal investering och den fulla projektrisken. I gengäld säkrar kommunen sin egen tillväxt, bygger bort beroendet av externa aktörer och installerar toppmodern reningsteknik för att skydda Öresunds kuster under överskådlig framtid.